När man nämner namnet Tomas Haake för folk i branschen så skruvar de på sig samtidigt som de kort och övertalande säger –  Han är grym!!  Sedan följs det av en tystnad, skulle någon säga i mot så har de en stjärnsmäll under bordet och redo att sänka mig med än starkare argument .Faktum är att det går inte att säga i mot- Haake, är grym!.
Född 1973 och uppvuxen i Örnsköldsvik har han trummat sig igenom sin karriär. Om trummor var självklart svarar han;

– Rytm för mig har alltid varit en intressant form och alltid gillat det. Jag har liksom många andra trummat på allt som fanns tills jag fick ett trumset. Så visst är det självklart för mig.

Tomas har sedan tiden som barnsben gått rakt upp i trumeliten. Med sitt 4/4 beat har han gjort sig känd. Mjukvaran Drum kit from hell har samplat samtliga trumljud från honom. Drum from hell ett mjukvaruprogram som använts av många igenom åren. Han spelar hårt, rytmiskt fyllt med finesser och man undrar, hur fan blir man så bra?
– Jag började i Meshuggah vid tidig ålder och har utvecklats med bandet. Jag har alltid försökt att hitta min egen tolkning av beats för att göra musiken roligare. Jag har spelat den här typen av musik i så många år och det vore konstigt om man inte blev bra. Precis som vilken annan person som helst som brinner för något och ägnar större delen av sitt liv åt det, då blir man bra.

Mina tidigare år som technodeejay kunde jag ibland toppa ett sett med Meshuggah eftersom rytmiken och allt oväsen smälte in perfekt för att skapa en orgasmisk nyans bortom synthar. Detta fick svetten att spruta på de stackars kidsen som dansat för länge.  Det är sällan som band i Meshuggah’s genre kan passa in i den formen.
– Jag gillar industri och industriellaljud det ska vara ett satans mangel. Man ska få en puff i magen av att lyssna på oss.  Technomusik har samma hårda mangel fast elektroniskt, jag gillar det. Kanske inte är så konstigt att du kunde mixa ihop Meshugggah trots olika genrer. Svara Tomas säkert!

Etablerade trummisar gillar ofta jazzbeats, sättet att trumma är för många stocksvingare en mall för att hitta rätt och utvecklas.
– Jag inspireras av allt och visst har jag trummat jazzbeats och haft perioder då jag helt var inne i det. Alla stilar är bra att influeras av, man tar in det, gör om det och på det sättet utvecklas man framåt och musiken med det.

Känner du att det blir monotont att alltid lira samma sak?
– Nope, för jag lirar inte alltid samma sak utan jag utvecklas hela tiden. Men visst vissa låtar kan jag spela i sömnen.  Men vi skriver nya hela tiden så det blir aldrig tråkigt.

Antar att du inte har med ditt eget trumset överallt, hur noggrann är du med rätt trumset osv.
– Jag är en riktig trumfaschist. Det ska vara millimeter passning på allt, jag är alltid där och petar lite. Det har liksom med känslan att göra, jag har ett invant mönster och står något en centimeter fel då går det åt helvete.  För mig är det superviktigt att allt står exakt på plats!

Haake gör sig redo för att våldta scenen på Peace and Love och penetrera publiken med sina stockar.  Jag tittar, dansar och känner ”puffen i magen”. De är trots sitt mangel sjukt rytmisk och säga ord som omusikaliskt går inte, vare sig man gillar deras musik eller inte!

Text/Foto Leon Grimaldi

For photo use pls contact before use. They are under copyright protection