Tycker du att det är dags att kliva ur moppeåldern och skaffa dig ett fullblod. Då ska du läsa vidare annars kan du fortsätta puttra runt med din Pusch och kolla snett på oss andra medan vi njuter av riktig hojåkning.

För två år sedan tröttnade jag totalt på hojåkning. Jag tyckte det var direkt tråkigt. Man hade gjort det förr och jag förstod inte riktigt varför man åkte hoj och varför jag ägnat stora delar av mitt liv till motorcyklar. Jag slutade vända mig om när det kom en hoj, jag slutade bry mig helt, det var inte roligt längre. Jag läste inte en artikel, titta inte in i någon butik. Jag brydde mig korthet inte ett skit.
Ljuset gick upp för mig att jag inte varit med på ett tag då jag spontant skulle svänga förbi den lokala handlaren och butiken fanns inte kvar??  Den hade upphört, likaså fanns det bara en butik kvar i stan, i en annars ganska stabil hojstad. Jag hade inte hört ett dyft om detta. Alltså jag var helt off vad det gällde motorcyklar och allt kring det.

Men saker ändras snabbt! Jag fick tillfälle att testa några cyklar hos Kawasaki. Först tänkte jag nä, sedan jo och sedan nej. Det var ett jäkla velande tills jag beslutade mig, ok jag kör! Detta är första hojen av tre som jag testkör på två år. Jag var skeptisk hela vägen och letade småfel och alla anledningar till varför man inte ska köra hoj. det spelade ingen roll. Jag blev kär!

Jag provkörde ZZR 1400 senast 2010 och tyckte den var bra redan då. Men nu känns den fullkomligt total.
Den ZZR 1400 som en gång kändes som en dröm att köra har helt plötsligt förvandlats till en våt dröm. Kawasaki har lagt ned mycket tid på att utveckla den nya generationens sporttourer för att sno åt sig medaljen från konkurrenterna med stil. Man har slängt in finesser som ibland kan verka pretentiöst överdrivna, men funktioner som man inte kan leva utan efter man använt dem. Jo, effektspärren kan jag leva utan men förutom den så är nedan lull lull just det som gör min våta dröm till en våt verklighet. Att bara titta på den vackra maskinen med sin spirande gröna pärlmor-metallic, feta tail och elakt reptilliknande front så är det svårt att inte bli förförd. Jag kanske slänger med ord som känns aningen pubertala men det är den klara sanningen. Kawasaki ZZR 1400 är hojen som plockade fram mitt uttråkade hojliv och satte eld på det, jag står t.o.m. i lågor när jag skriver detta, för jag är i extas över vad jag testat.

Detta har hänt med ZZR 1400 2012
– Väldens snabbast accelererande produktionsmotorcykel
– Högre vridmoment vid alla varvtal
– Betydligt mer effekt i mellanvarvsregistret
– KTRC (Kawasaki Traction Control)
– 3 lägen kan hantera många olika förhållanden
– Förbättrad sportkörningsprestanda och en förbättrad stabilitet i situationer med dåligt väggrepp
– Val av effektläge (Power)
– 2 lägen: full effekt (F) + låg effekt (L) (cirka 70% av full effekt)
– Slirkoppling
– Dubbla balansaxlar garanterar en silkesmjuk motorgång
– Ny monocoque-ram av aluminium:
smal + idealisk balans mellan flexibilitet och styvhet för att matcha den kraftigare nya motorn
– Sportiga köregenskaper för att konkurrera med supersport-modeller och utmärkt stabilitet vid mycket höga hastigheter
– Svingarmen är också ändrad för att matcha den kraftfullare nya motorn
– Naturlig körställning underlättar långdistanskörning
– Kåpor som ger både fantastiskt vindskydd och stabilitet i mycket hög hastighet
– Nydesignad kåpa ger bättre värmehantering
– Bekväm multifunktionsknapp på handtaget används för att bläddra på LCD-skärmen utan att ta händerna från styret.

Jag är inte på någotvis en teknikdoktor utan bara en glad hojförare som gillar hjälpmedel för att bidra till säkrare och roligare hojåkning. Därför har jag inte pressat tekniken i extrema eller övernaturliga situationer eller provocerat fram olika ytterligheter för att testa prestanda utöver det vanliga. Det finns andra vildhjärnor som gör det, utan jag kör hoj med bred erfarenhet och utifrån det gör min bedömning. Utifrån det kan jag konstera följande.

Den naturliga körställningen Kawasaki beskriver har faktiskt piggats upp något. Man sitter mer ergonomiskt och man sitter i sadeln och inte på sadeln som tidigare. Det har gjort att man har en närmare kontakt med cykeln och med det en bättre kontroll. Det är i över 200km/h som man framför allt märker hur välbalanserad cykeln är. Stundtals känns det som man sitter fast i asfalten och att man kör bil. Inte för att känslan är borta utan att det är lika komfortabelt när man känner sig väldigt säker på vägen. Under mina första timmar på cykeln körde jag igenom storm med kraftiga kastvindar. Visst känner man hur vinden sliter tag i cykeln konstigt vore annars. Cykeln reagerar under omständigheterna kontrollerat och inte ett försök till stygg wobbling utan det råder total stabilitet.

Sportig?
Nu tänker du, – Den är ju stor som en pråm, när var en pråm sportig senast? Det är riktigt! Den är stor som en pråm och inget för dig som är stopljus-brännare på Sveavägen. Denna hoj är till för dig som åker till något inte planlöst åkande mellan stoppljus. Du kan lätt plocka hem 90 mil i ett svep utan att ha ont i baken.
Jag älskar kurvig väg, det är också där man lär känna sin hoj. Jag drog ut på landet och kryssade mellan traktorer, kor och cyklande kärringar. Trotts sin storlek så tog  jag mig bekvämt igenom de tväraste kurvor utan stress och problem. Dock kanske inte helt smidigt om man är het på gasen, men hojen är väldigt ödmjuk och följsam trotts sin otroliga kraft. Det är absolut inga problem att bryta ner hojen inte ens i högre farter. Precis som Kawasaki utlovar så drar den jämt igenom alla register vilket gör hela körningen bekväm oavsett körstil eller miljö. Man har förbättrat mellanregistret och det märks avsevärt mot de tidigare modellerna. Man får ett rejält slag i bröstet kring 7000 varv. ZZR är inte lättretad men när den blir förbannad så bär det av rejält och då gäller det att hålla i sig om man inte vill blåsa av. Låter det motsägelsefullt? Det jag försöker säga är att från 0-200 är draget jämt, ligger du på varv så smäller det till rejält kring 7000 varv.

Personligen skulle jag vilja ha lite styvare fjädring under de förhållanden som svensk bondväg bjuder på. ZZR’en kan gräva ner sig lite väl mycket om det är stökigt underlag. Men sportkänslan finns absolut där och jag störs inte så mycket av den breda hjulbasen då jag brände kurvor konstant under 2h landsvägskörning. Det är också hjulbasen som gör cykeln så stabil när man ligger på motorvägen och plockar mil, vilket ZZR 1400 i förstahand är byggd för.

Säkerhet
ZZR 1400 är inte försedd med den klassiska ninjaloggan med det är på den om någon av Kawasakis cyklar som den hör hemma på. Cykeln är nästa helt ljudlös slår sig fram med snabbhet och precision för att sedan försvinna lika snabbt och ljudlöst. Hur kan detta vara säkerhet, det är komfort tänker du?  Helt riktigt, men snabbhet och precision tycker jag är en stor del i säkerhetstänk. Kawasaki har låtit installera ett slags antisladdsystem KTRC, och fungerar utifrån tre lägen. Du ställer in vilken nivå du vill ha på antisladden. 1 är för torrtunderlag och 3 för mycket vått underlag, du kan även slå av den helt om du önskar och ta del av den normala effekten. KTRC’en känner av när det släpper och slår ifrån precis som antisladd-funktionen på en bil.
ABS-bromsar är inget nytt utan mer eller mindre standard. När det kom gillade jag det inte alls. Men nu har man utvecklat systemet så nu känns begreppet ABS komplett även på Kawasakis hojar.

Ekonomi
Trotts sina ca 200kusar så drar den lite mindre än förväntat. Ca 5,8L/100km i en marschfart av 140km/h. Håller du hastigheterna (vilket är svårt i dagens usla trafikvärld) så kan du säkerligen komma ned till 5,1L/100km, blandad körning låg den kring 6,1L/100km.
Försäkringen ligger kring 7200kr året lite beroende på ålder, bolag och premie. Det gör ZZR 1400 till en ganska billig hoj att äga, dock kan jag tycka att den är aningen dyr i inköp ca 160 000kr men du får mycket skoj för pengarna.
Det är bara gratulera Kawasaki till en fullständig hoj som kostar en slant men vem sa att kärlek är gratis, jag kan i vart fall garantera att den definitivt är grön!