Vad är Hoffmaestro Chraa eller Hoffe som fansen kallar dem? – Ett fullkomligt svängigt band, som enligt sig själva lirar ”Skank-a-tronisk Punkadelica”. I klarspråk kan man säga att de står ganska nära Manu Chao utan att förden sakens skull hamna i etnofacket, vilket är en direkt oförskämd kategorisering.
Filmen Stockholm Boogie (2005) introducerade mig för Hoffe och sedan dess har de varit en av mina personliga storfavoriter av glädjespridande band på den Svenska musikhimmelen . (klicka bilden för att se liveklipp)

Kalle och Jens  som är en del av elvamannabandet ställde till min stora glädje upp för att snacka Hoffe!
När jag hörde Hoffe fatstnade jag direkt, detta var min grej. Jag är stor fan av Manu Chao så det rådde inga tveksamheter – Detta ”is the shit”! Jag kontaktade deras skivbolag och de sänder mig två Ep´s?! det var allt, ingen biografi, ingenting!? Mycket förvånad över skivbolagets lamhet men glad över ep-skivorna.
– Vår relation med vårt skivbolag har varit ett sorgband redan från start. Faktiskt har de inte gjort något direkt bra för oss. Vi arbetade hårt på att få ut en skiva och vår stora vilja var att leverera musik till våra fans. Medans skivbolaget lade ner timmar på att försöka få oss med i schlagerfestivalen vilket var en total misär för oss i stället för att ta hand om vår målgrupp. Det gjorde att relationen skar sig totalt! Berättar Jens

Och nu står ni på egna ben, vad har blivit bättre?
– Nu har vi total koll, vi fattar våra egna beslut, når ut till vår målgrupp, våra val får effekter som vi kan kontrollera.  Det är viktigt att kunna styra sina egna produktioner och vi slipper melodifestivalen. Calle är allvarlig i blicken och man förstår att de inte har haft det lätt i den där cirkusen.

Men ni är väll mer ett liveband än skivartister, Hoffmaestro skall väll upplevas live inte i stereon?
– Man kan uppleva oss hur man vill, men vi satsar stort live och något vi tycker mycket om. Båda kollar på varandra övertygande

Att de tycker om livespelningar kan man inte minst förstå när det drar fulla hus och torg vart de än vänder sig. Spelar ingen roll om en festival som Peace and Love bokar dem eller en pizzeria i Mjölby det blir fullt!!. Anser du att ni fått förvånansvärt lite utrymme i media med tanke på att ni drar otroligt mycket folk till era spelningar?
– Jag vet inget annat svensktband som drar 30 tusen i publik och inte får ligga med på en radio lista. Säger Jens övertygande

Jag tänker till..han har banne mig rätt och med det publikstödet kan man väll säga att de är folkliga..usch hatar det ordet men dock, de drar ju lika mycket som Gyllene Tider.
Glädjen i deras musik går inte att ta miste på. Influenserna är tydliga från ska, reggae, soul och funk. Helt fantastisk om du frågar mig. Men hur kommer man på denna typ av musik?
– Vi gillar all musik, när elva personer med skilda smaker möts blir det en härdsmälta och då får man Hoffmaestro. Säger Jens

Berätta storyn om filmen Stockholm Boogie var det för att marknadsföra Hoffmaestro eller blev det bara så pga brist på bra filmmusik?
– Jag hade fått filmkontrakt med Sf i samma veva som Jens hade fått sitt med skivbolaget. Han skrev på sitt håll och av någon konstig anledning flätade hans låtar in filmen på ett bra sätt. Sedan var det tänkt att en soundtrack skulle släppas med filmen men även där gjorde skivbolaget bort sig. Det blev aldrig något soundtrack utan två Ep´s. Vi tyckte detta var ett toppen tillfälle att få ut vårt material men de hade inte samma syn på saken utan var i vanlig ordning fokuserade på schlagerfestivalen. Berättar Kalle samtidigt som Jens hämtar Kaffe

Jag ser er lite som Kalle Baah. Inte musikmässigt men samma typ av story, ni bygger ert nätverk och fanbase på livescenen utan något bolag. Drar fullt och media skiter i er om det inte handlar om att skriva ned er, då verkar de vara direkta och elaka?
– Bra jämförelse!!. Vi har nog lite av samma bakgrund det här med att media inte gillar oss eller att få utrymme i radio. Men egentligen så är det viktigaste att folket och våra fans tycker om oss, något som är vårt så mycket mera. Jens ler medens han sippar på kaffet.

Elva personer, filmmakeri, musik, konst etc. Järnen är många och man undrar  – Hur mycket gör ni egentligen?
– Vi gör allt! Vi är ett band som gillar kreativitet. Det gäller nog samtliga och vi gillar att göra saker, gärna många olika. Tror att mångfald skapar en kreativkärna och utveckling.

Boysen torkar svetten ur pannan. Det är en varm sommardag, solen ligger på som piska och de skall göra sig redo för ett fartfyllt gig i Visby.
Jag var där svetten sprutade konstat, extasen och maskopin var ett faktum.  Glädjen de levererade åt den överförfriskade och ovanligt snobbiga bratspubliken i Visby och  sprängde allt i sin väg. Det fanns inget dålig i världen och alla förenades under ett! Nämligen glädje, glädje och glädje!.

(intervjun gjordes innan nya plattan var släppt)

Nya plattan ”Skank-a-tronic Punkadelica”
Inger den glädje man förväntar sig av Hoffe. Fast denna gång lite mer välslipat och snyggare produktioner. ”To Hip For The Radio” är kanske ett finger mot media vilket de tidigare givit uttryck för. Jag stör mig lite på west coast dängan ”Round It Goes” med en synthslinga oförskämt lik Ice Cube´s ”Ghetto Bird”. Trots det är plattan smockad med bra och varierande musik och jag kan omöjligtvis välja bort något eller hylla ett särskild spår. Allt är bra och ”Skank-a-tronic Punkadelica” är en underhållande och musikaliskt gränslös glädjeresa mellan genrer. Köp plattan helt enkelt!!

foto/text leon grimaldi