Består av Harry McVeigh (sång), Charles Cave (bas, kör) Jack Lawrence-Brown ( Trummor)  live så tar de hjälp av Tommy Bowen på keyboard.

Bandetbildades 2007 i North Ealing England och är ett hyfsat nytt band på pop/rock himlen. Som förband till Cold Play under deras europaturné fick bandet rejält fäste och deras egen karriär tog stora kliv.

Som många andra är jag ganska ny inför bandet, vet oförskämt lite om dem för att en göra intervju . Men jag gillar deras platta förbannat mycket, det är ju alltid en god grund.  Jag kan inte beskriva plattan som trevlig, det är den inte, låtar som ”Death” ” To Lose My Life” är fantastiska men inte trevliga. Jag tycker inte att låtar med dödslängtan är trevliga men vem sa att musik alltid skulle vara trevlig.. Besöker man deras hemsida www.whitelies.com möts man av en bombastisk livevideo, man förstår då att de är större än vad jag sittandes i min lilla lägenhet kunde ana. Kanske inte så konstigt då deras sound ligger lika rätt i tiden som vantar gör just nu.  White Lies skulle uppträda inför ett slutsålt Berns ,grabbarna satt inne på sitt hotellrum och vässade klorna. Här skulle de intervjuas, reglerna var enkla nämn inte deras första band ”Fear of Flying” , dra inga vitsar om ordet white lies (vita lögner) ge fan i att nämna Joy Division.

Ett kakfyllt fat med smörbullar och småkakor ger mig fuktiga blickar likt kvinnor fem i två på krogen. Lika förbjudet att röra som att se på. En strimla saliv försöker tränga fram i mungipan min hand sträcker sig efter en bulle..Jag har blivit Gollum, bara att ringen har byts mot bulle.  Den färska frukten ropar efter mig, Ruskar huvudet, vakna för fan !! ser upp och de tre grabbarna tittar betraktande.

Harry är till vänster något tyst, Charles ler lite försiktigt och Jack Lawrence ser bakis ut. Blek, tittar ned i sina knän och känns totalt humorlös eller ens kontaktbar, där han sitter i sin hopkrupna fosterställning. Kanske lite bröderna dalton över dem, fast utan galenskap.
När man lyssnar på deras platta vet man inte om det är pop eller rock som inramat i någon slags indieterm. Kanske de själva vet det. – Rock säger Harry direkt, Charles fyller i kanske lite mera alternativ rock trots allt. Vi har egentligen inte brytt oss om vad som är vad, men om skivan stoppas i ett fack i skivbutiken då gissar på att den hamnar i rockfacket.
Bandet har förföljts av folk som hela tiden vill kommentera och jämföra dem med ”Joy Division” därför så var ju regeln att inte fråga om detta. Men vad tycker ni om folk som frågar er om ”JD”
– Lazy!!, jävla lata journalister. Vi har aldrig gillat Joy Division, vi lyssnar inte på dem och struntar praktiskt taget i allt det har gjort. Det finns andra band som har påverkats oss jätte mycket. Tidiga Kings Of Leon tex. Alla vi bandet älskar deras musik och inspireras mycket av den. Men det är de ingen som nämner.
Jag tycker sången låter lite som Dave Gahan. Om jag nu törs säga det.
– Nu börjar vi snacka säger Charles, Harry nickar med. Vi gillar Depeche i massor,  inte nya plattan så mycket men tidigare material.
Ni hypade ju upp plattan i massor innan släpp och som förband till Cold Play så var förväntningarna höga på er. Det måste varit svårt att leva upp till allt, i synnerhet det ni gör är lite av cred.
– Äsch vi gör andra betraktar. Vi sitter aldrig och tänker det här är mesigt eller det här är ballt. Cred för mig är uppskattning säger Charles.
Kan du tala om för mig varför allt är så mörkt, mörka texter och dessutom uppträder i svart. Vad beror detta på.– De svarta kläderna beror på att när vi började spela ville vi inte ha massa scenkläder och massiv ljusshow. Publiken skulle uppleva våra låtar inte oss som band och vi gjorde det enkelt för oss och sket i massa jox. Vi spelade på riktigt små anonymahak för att testa vårt material.Beträffade musiken med våra mörka texter så handlar det faktiskt mest om vardagen. Där vi som människor är slavar i arbeten vi inte gillar men måste göra för att få tak över huvudet.

Plattan är en fet produktion var det mycket bråk i studion ? (Nu vaknar den annars trötta trummisen till liv)
-Produktionen var mycket viktig för oss. Våra producenter var super duktiga och vi kom bra överens. Men det är klart att vi hade små krig ibland. Men vi vill alla ha det perfekt och vi löste problemen på vägen.
Omslaget känns lite strange hur kom detta sig?
– Vi hade en reklamfirma som skulle göra omslaget. Det skickade kanske 40 olika förslag men det fanns inget vi kände var rätt. Till sist kom denna bild upp som faktiskt hade en historia med sig. Detta är ett vattenborrningstorn från Nevada öknen. Den spred liv till omgivningen men skapade vid ett tillfälle en översvämning så ett tåg spårade ur.
Eh, okej vilken fin historia…Kommer vi få höra något nytt material i kväll.
-Nej, vi kör aldrig outgivet material, utan vi mosar det som våra fans har hört.

Konserten i sin helhet var grym och i världsklass. De bjöd på sig själva och såg ut att ha skitkul på scen, precis som band skall ha. De tog för sig och publiken hängde på. White Lies är fortfarande lite anonyma för den vanliga svennen men ge dem 2 år till så kommer deras namn vara inskrivet även hos dem.

foto/text Leon Grimaldi