Vad vet vanligt folk om Dragonforce?…Att de medverkade med sin låt ”Trough The Fire And Flames” som slutboss i spelet Guitar Hero. Kanske var det där som många bekantade sig med dem, men Dragonforce har funnits bra mycket längre än så. Redan sedan debuten har de satt nivån på hur gitarr ska spelas, nämligen galet snabbt, omänskligt avancerat och väldigt melodiskt.

Efter en lång tids tystnad är Dragonforce aktuella igen med nya plattan ”The Power Within” dessutom har man bytt ut sångaren ZP Threat och ersatt honom med det yngre stjärnskottet ”Marc Hudson”. Eller ny? det är en sanning med modifikation han har varit med sedan 2008, men det är Marc´s debut album med Dragonforce.

Det har alltså tagit bandet fyra år att få till ”The Power With In” soundet känns igen, råder ingen tvekan om det. Dubbelkickarna manglar på i ett outtröttlig sparkandes, David Mackintosh fantastisk fysik och rytmik briljerar tkt fast i super rapid.
Med riff-onanerande gitarrer och storsint perfektionen kan man kalla dem, metallens svar på Toto?. Det är inte i elak bemärkelse, men det kan lätt bli tråkigt bra. Man imponeras först av skickligheten sedan blir man snabbt mätt, ungefär som relationen till jordgubbstårta, sjukt gott men efter ett par bitar är det bara för mycket.
Trotts allt känns hela plattan fräsch med nya sångaren som piskar refrängerna igenom tonartshöjningar och klämmer fram melodierna i ett register som aldrig tidigare har hörts från Dragonforce. Marc är helt klart ett lyft för bandet in i framtiden.

Som jag tidigare skrev så bjuder Dragonforce på ett imponerande onanerande på gitarrerna. Gitarristen Herman Li var i Stockholm och hälsade på, jag skulle träffa honom men på grund av tidsmissar så blev det inte av utan jag fick göra en telefonintervju med honom.

Hej Herman. Ledsen att jag inte kunde komma men det blev strul med tiderna.
– Ah No problem man, we take it this way. Svarar en positiv Herman,

Varför tog det sådan tid att få fram nya plattan?
– Vi har turnerat väldigt mycket. Skrivit låtar när vi har haft tid över och så har vi lagt ned mycket tid på att introducera Marc i vårt tänk när vi skriver låtar. Tillbringat mycket tid i replokalen och ville inte bara kasta in Marc s utan att han skulle komma in rätt i bandet. Det är inte helt lätt att komma in i ett etablerat band som vi är med mycket fans och massor av låtar att lära sig.

Hur hittade ni honom, han sjunger magiskt?
– Han var en enkel trubadur och jag brukade lyssna på honom just för att han sjöng så bra. När vi var på jakt på ny sångare var an den första vi kom att fråga. Då kanske du förstår vilken omställning han gått igenom. Från pub-sångare till stora rockscener med oss.

Vad är det som förutom sången skiljer nya plattan från förra?
– Sången är mycket bra på nya skivan så jag vill inte utesluta den ingrediensen för den är viktig. Men nya skivan känns annorlunda på flera sätt men jag kan inte peka på en direkt sak. Utan jag tror att allt sammantaget känns mer medryckande och dynamisk än förra plattan.

Hur i helvete blir man så bra på gitarr som du är. Har du inte gjort något annat än att öva gitarr i ditt liv?
-Hehe, jo men jag har som du förstår tillbringat mycket tid med den. Jag hade från början inget intresse av gitarr från utan det började en sommar när jag var en uttråkad tonåring. Jag hittade en gammal gitarr och började spela. Jag hade inga tankar på att komma dit där jag är i dag, utan jag ville bara lära mig enkla poplåtar. Men man utvecklades och testade mer och mer avancerade låtar och provade olika riff och blev mer och mer avancerad och började göra om riff som ex Steve Vai hade till egna versioner för att tänja på gränserna. Herman berättar entusiastiskt medens det är ett jäkla tjatter i bakgrunden.

Vad kör du på för gura?
– Ibanez, min egen signaturmodell. Jag älskar den, konstigt vore annars skrattar han. Fast min favorit pryl är mina effekter som jag styr med händerna. Det är fantastiskt, jag bara viftar med handen så får jag ex dist eller ett reverb. Systemet heter ”Hot Hand” och är verkligen något du måste kolla in.

När man lyssnar på din teknik så låter det som du har bred inspirationskälla?
– Ja, det stämmer. I början när jag började lira så lyssnade jag på klassikerna Steve Vai och Satriani. Men med tiden så var jag tvungen att hitta nya källor för jag tröttnade på dem och började lyssna på klassisk-gitarr och till och med flamenco. Jag söker hela tiden nya vägar i musiken där gitarr förekommer. Det tror jag också påverkat nya plattans dynamik då mitt gitarrspel är mer varierande.

Det måste varit hedrande att får vara slutboss i Guitar Hero?
– Ja och Nej
– Jasså vilket av det?
– Ja, självklart var det hedrande att få vara med där. Vi fick massor med nya fans men det var också ett problem. Några av våra mest inbitna fans hatade det. De tyckte vi blev för kommersiella och menade att till och med deras småsyrror visste vilka vi var. Det var inte roligt att lyssna på oss längre när alla visste vilka vi var.
– Vad tycker du om det?
– Bull shit!, det är ju inte så att vi var det enda bandet som var med i den serien. Utan nästan alla stora metall och punkband är med i Guitar Hero och ingen verkar gnälla på dem. Men på oss ska det gnällas. Totalt värdelös diskussion!. Våra låtar blir inte sämre bara för att vi råkar vara med. Jag skulle inte kunna se ett Guitar Hero utan oss. Vår musik är väll mer gitarrbaserad än någon av de andra som är med i spelet och kanske därför vi är den största utmaningen. Herman är lite störd över den skit han tycker Dragonforce har fått på grund av deras medverkan men är fortfarande lugn och trevlig när han förklarar.

Jag byter ämne och frågar vad Dragonforce ska göra här näst?
– Vi ska ut på en världsturné, och spela i så många länder vi kan och hinner. I höst kommer vi till Sverige då får du komma och se oss. Kom ihåg tiden bara skrattar han,

Text L G