Vela Ucka
Sasa, Dado och Andrej alla ingår i cykelkollektivet Team Rodeo, tillsammans sitter vi hoptryckta i Andrej´s Fiat. Vi är på väg från Rijeka till Uceka, en resa på ca 3 mil. På radion spelas en syltig 80-talsballad.
– Vi gillar 80-tal i Kroatien, säger Andrej. Skrattande skruvar han upp volymen och gasar på lite extra mot toppen av Uceka.
Det är inga amatörer jag sitter med i bilen, alla tre har höga placeringen i Kroatiska enduroserien och Sasa cyklade till sig silver i årets mästerskap.
Vi åker igenom ett härligt landskap, täta höstlöv , en färgglad scarf längs den slingriga vägen. Bokva, träden som liknar den svenska boken, har täta lövverk , grova stammar. Allt skapar ett paraplyliknande lövtak i rött, grönt, orange, gult och brunt. Hösten är tydlig här, kanske tydligare än någon annanstans jag varit.

Överallt vandrar branta stigar, hala, leriga efter dagar av regn. – ”Det är för halt att cykla här…” förklarar Andrej. Vi ska högre upp, där vinden har torkat upp fukten.
Toppen av Uceka: stora antenner, en radiostation förmodad militär. Ett gammalt utsiktstorn, oändlig sikt, Adriatiskahavet på ena sidan, Groznjan åt andra hållet. Kullar, berg, åkrar och byar fyller lapptäcket kallat landskap.
Vi cyklar över kammen med sikte mot Medelhavet. Det är brant, stora stenar, spetsiga bumlingar och djupa gropar. Inte alls lätt att hålla sig kvar i trailen. Men som alltid från toppen börjar det enkelt för att bli tvärt brant för att sluta i lekfullhet.
Cyklingen går utför, brant och fort, men fortfarande rätt öppen terräng, saltsmaken från havet, Adriatiska havet leker med vinden 1300 meter längre ner.

Jag har skräckfylld kärlek till höjder, referenser som bekräftar att det är en lek mellan natur och människa, konsekvent allvar. Att halka över någon hal sten och slungas nedför är ingen overklighet, det är en absolut närvaro. Sasa och Dado gillar det här, det är mycket tekniskt, klipporna är inte lätta att ta sig över och kräver mycket fart för att man inte ska fastna och slå runt.
Jag tog en tur över styret, inget ovanligt, blir lätt så när jag har min tunga ryggsäck att manövrera, parera och balansera. 15kg blir snabbt 60kg när den slungas framåt över mig då jag hoppar utför. Jag är van, jag borde ha inte gjort det här misstaget.
Trailen är obefintligt den syns knappt i det höga gräset, Dado och Sasa glider fram, vant navigerande i det höga gräset, de vet att det finns en stig där under, jag följer i blindo deras bakhjul utför.

Vackra vattenfall i Uceka

Vi hamnar i ett skogsparti, ett vattenfall, perfekt enduro trail, slutar i något som liknar ett urban trail. Vi passerar trädgårdar, passager för att mynna ut i VM-spåret för XC. Ett VM där det rådde mycket upprörda känslor över det parti som vek ut sig framför oss. Stentrappor! hala stentrappor från förr, 800 meter brant studsande, Sasa älskar det, vi andra inte lika mycket. Vi slutar vid havet där Andrej hämtar upp oss.

Groznjan
Min andra dag startar från Groznjan, jag är väl utvilad, sovit gott på Bonavia i Rijeka. Groznjan är ca 8 mil från Rijeka och vi sitter åter i bilen, 80-tal på radion. Vi ska ta oss till trailen där Kroatiska enduro-mästerskapet kördes.
Vi samlas vid cafét i den väl bevarade medeltidsstaden i sten. Vädret är perfekt, det kommer bli bra cykling känner jag.

Tekniskt-flow stångar sig emellan stammarna och sliter upp leran på marken. Skogen påminner om den typiskt mellansvenska blandskogen. Trailen slutar vid bilvägen som sedan går uppför byn. Klätterpartiet under enduromästerskapet: utsikten över Istria regionen är en scen hämtad ur Game Of Thrones.

Vi cyklar mellan odlingsterrasser, vid olivträd, längs branter och tillhörande hus för att sedan sluta upp vid caféet där vi startade.

Lördagar och söndagar trängs cyklister från Italien, Slovenien och Kroatien i skogarna och på vägarna runt populära Groznjan. Här hälsar man glatt på varandra och umgås, gemenskapen är tydlig utan prestige.

Grotnik
Urskog, vacker, lukten av våt skog, multnande löv och svamp gifter sig i harmoni. Några svampar sticker fram, löven döljer halt underlag. Vi kastas mellan lerbranter, bäckar och urtorkade vårfloder varvet slutar i den lilla byn Grotnik framför en fördämning.
Vi cyklar vidare till andra etappen. Toppen av ett närliggande berg, som tidigare tillhörde Italien innan första världskriget, bunkrar, vakttorn, tunnlar och bergrum finns överallt. Här går det rakt utför, downhill över stening trail.

Hela rundan tar lite mer än en timma och avslutas med en öl i Vertigo bar som ligger vid trailens slut. Ägaren är även han en aktiv cyklist i Rodeo.
Cykelkulturen skiljer sig från Sverige där man i bästa fall dricker sportdryck tillsammans. Här är det sociala efterspelet precis lika viktigt som att ha kul i skogen. Mitt råd, säg inte nej till ölen efteråt.

Krk
Adriatiskahavets näst största ö. Baska, största staden på ön pustar ut efter sommarens kommers. Stranden är öde en vacker melankoli, arkitekturen är färgglad, långt ifrån Rijekas betong.
Vi cyklar upp till toppen, 540 meter. Igenom fårhagar, mellan stenmurar och grindar. För att sluta i ”vi är vilse”, totalt vilse, ca fem kilometer fel! Vi kan ana vår stig mellan kullarna i fjärran. Det gör inget, det är härligt här, dock är fem kilometer fel en mil sammantaget av onödig cykling. Vi har ingen tid att passa, bara att njuta av naturen. Gräsklädda kullar, enstaka träd i ett landskap som beskrivs som månen. Jag håller inte med, tycker inte alls det är kalt, det ser ut som ett soligt Irland

Vi följer skyltningen, tvärt tar den oss ut på en stenåker. Oklart, vi fick bära våra cyklar över stora stenar. Vi skrattar, över tanken att se någon cyklist cykla här alls, allra minst ett eventuellt äldre turistpar med höga förväntningar. Stigen öppnar upp en grind, ett campinghus och en väl ansad vandringsled mellan träden.

Trampar kickar fart, det går fort 45km/h visar GPS’ en, det är vackert. Skogen är annorlunda, har aldrig sett något liknande, bergen är gråvita som utbränd kol. Vi passerar över en bro, ett stup, switchback, någon kör rakt fram ut ur trailen. Ett under att han inte ramlade, omskakad fortsätter färden rakt ner. Vi möter några hikers, de stannar och hälsar.

Långt där nere, över kanten ser vi Baska. Ramlar vi över kanten, landar vi mitt i byn, trots genanta 300 meter upp så är 300 meter rakt utför hissnande. Trailen går fort, flow, nya switchbacks. Vi passerar en kyrka och hamnar på vanlig väg, jag tittar bakåt, ser framåt igen, kör nästan över en nunna.

Vi avslutar med en förtjänt burgare på ”Pizza Cut” i Baska.

Att göra om du inte cyklar

Rijeka

Rijeka har 160-tusen invånare, bubblar av barer och caféer. Staden ligger vackert invid havet, omslutet av höga berg som kastar skuggar ned i havet.
Ett av medelhavets bästa yachtvarv ligger i Rijeka därför trängs lyxiga fartyg med fiskebåtar invid kajen. Skapar en vacker dynamik av bombastiska skepp och små traditionella båtar.
Det finns inget Mc Donalds i Rijeka, det fanns men gick i konkurs då invånarna inte ville äta skräpmat.
Med det sagt håller restaurangerna hög kvalité och priserna är fantastiska. Stor öl 20kr lunch 50kr.
Den centrala fiskmarknaden öppnar varje morgon och har tillhörande restauranger med färskfångad fisk på menyn. Det är här du hittar den bästa maten.

Opatija
Om du vill ta en paus från cyklingen kan du göra det här. 15km från Rijeka ligger den gamla lyxbyn Opatija även kallad Kroatiens Monaco. Byggd av österrikare gör arkitekturen speciell. Det är fortfarande den lyxigaste resorten i Kroatien, men inte alls lika dyrt som Monaco. Snygga restauranger i tidigt 1900-tal. Personalen vid det hippaste cafét har utstyrsel som påminner om tidigt 20-tal. Ta en titt in till chokladfabriken och köp deras berömda choklad, ät en lunch vid någon fiskrestaurangerna som ligger längs esplanaden.

[cycloneslider id=”opatija”]

Vad du än väljer att göra så är staden förtjänt ett besök bara att promenera längs piren är härligt. På sommaren trängs celebriteter invid stranden där strandklubbarna trängs, nu ligger dom tomma och väntande och besöks i huvudsak av äldre i jakten på livgivande luft.

Mer info om Opatija hittar du här : http://www.visitopatija.net/en/attractions/opatija

Hum
Är världens minsta stad, det bor 40 personer där men bara 16 skrivna. De har en egen borgmästare. Staden är en medeltidsstad bestående av en kyrka och en borggård med inhysta lägenheter. Hum ligger vackert på höjden med utsikt över ett fantastiskt landskap.

[cycloneslider id=”hum”]

Vin
Kroatiskt vin är speciellt då den råder mikroklimat vilket påverkar druvans kvalité. Därför skiljer sig vinerna rejält från varandra i samma region. En trevlig vingård är den som familjeföretaget Katunar från Krk driver. Ägaren Toni Katunnar visar stolt upp sin vingård för besökare, blandar musik, konst och film i sin presentation. Du kan självklart köpa vin med dig hem och jag kan starkt rekommendera vinet på bilden. Mer info hittar du här : http://katunar.hr/

Att resa till Rijeka
Flyg till Zagreb är ett alternativ under hösten men sommaren fungerar Ryan Air och du landar på flygplatsen invid Rijeka.
Jag flög med SAS, ett stort misstag. Usel service, pinsamt uppträdande, incheckningspersonalen skrek bl.a. ”alla journalister och politiker är lögnare, samma skitfolk” de slarvade bort mitt bagage och dessutom visades inte någon som helst beklagan över det. De ifrågasatte istället min dumhet i att nyttja deras specialbagage-service då jag skickade min cykel med det alternativet. Jag ifrågasätter mig själv, dumheten att resa med SAS alls.
Air Croatia håller bättre service trevligare bemötande och högre noggrannhet dessutom bättre pris.

Boka Här: http://www.aircroatia.eu/sv

I Zagreb finns det två alternativ, buss till Rijeka eller hyrbil. Jag valde hyrbil(sixth) och de 15 milen till Rijeka går snabbt, den nybyggda motorvägen är helt problemfri. Vägtull 70kr, du kan välja den gamla vägen då tar samma resa fyra timmar.
I Rijeka finns två hotell, jag bodde på Bonavia och är ett fulltagligt hotell mitt i stan. Restaurangen har trevlig meny med tillhörande priser. Många hyr rum hos privata, då kommer du undan billigare, även om hotell inte är särskilt dyrt i Rijeka.

Hotellet hittar du här : http://www.bonavia.hr/

Sammantaget
Endurocyklingen i Kroatien är en starkt växande scen. Det är fortfarande i experimentstadiet och det finns ytterst få konkreta trails. Landet är fullt av möjligheter och Rodeo Riders botaniserar i områdena kring Rijeka, de gör sitt bästa att skapa bra förutsättningar med små medel.
Det handlar till stora delar friåkning med nyckfulla utmaningar i den vackraste natur du kan tänka dig. Du kan inte ta dig fram ensam, utan det krävs att du har någon med dig som kan området. Rodeo Riders hjälper gärna till och visar stolt upp sina trails. Det finns även en app för XC-Cykling som inte ska underskattas. Rijeka har flera mil av bra XC-cykling, bara att följa appen. Utrustningen är heldämpat inte under 120mm slag. Själv kör jag Trek Slash 27,5 och den är perfekt för den här typ av trail.

Rodeo hittar du här: https://www.facebook.com/team.rodeo/?fref=ts

Foto/Text Leon Grimaldi