Mustasch

Från en begränsad upplaga av demos som spreds över ön Orust vid Göteborgsskärgård till kanske ett av Sveriges hetaste rockband, är steget stort.  Det var så det började för mustasch gänget, i en liten lokal på en lika liten Ö. Ett avstamp mot 7 storsäljande fullängdsskivor och nu aktuella med sitt 8:e studioalbum” Mustasch”.
Och inte vilken Mustasch platta som helst, utan en jätte bamsing till Mustasch!!. För mig har alltid Mustasch varit ett punkrock aka feelgood band. Nu levererar Mustasch kanske sitt bästa och hårdaste album . Framför allt mer tekniskt producerat, starkare låtar och en platta som växer med tiden.

Kort recenserat – Ett jävla anamma

Ralph och den nya trummisen Danne Mckenzie satt vid min sida i något som liknade ett personal kök. Jag bjöds på mazarin och caffe latte. Den absolut sista mazarinen fick jag!! Mycket broderligt av dem.. Jag ville ge dem en kram men vågade inte, utan i stället erbjöd min t-shirt i gengäld. Men de tackade nej, med kommentaren, – Jag kommer aldrig att använda den där…!!?

Vi tog oss in i ett rum bestående av en soffa och ett ovaltbord. Jag och Danne slog oss ned. Raffe slängde av sig skorna och kastade sig i soffan. Utbrister  – Fy fan va gött…!!
Att få Ralph att prata är inte svårt, han är inte känd för den tysta typen. Första frågan var mest för egen vinning. Kanske inte otippad då han heter Gyllenhammar i efternamn.  Har du något att göra med Volvo… – Absolut inte, min pappa är byggnadsingenjör, typ en vanlig Svensson.
Så var den funderingen över..

Musik har alltid följt Ralphs och Dannes liv som en självklar tråd berättar de – Det började med Djungelboken, jag lyssnade bara på låtarna struntade ganska mycket i storyn. Säger Ralph
Mustasch sound är kanske inte likt någon låt i Disney’s produktioner. Därför kan man undra – När tog rocken plats i era liv och varför… De tittar på varandra, pratar först i munnen oavbrutet.  Tillsist sansar de sig. – Det blev naturligt. Jag gillade nog rocken mest för att de spelades riktiga instrument och låtar, säger trummisen Danne.

Nya plattan är snäppet mörkare än de Mustasch vi tidigare har sett . Låtar som ex  ”Desolate” (vilket galet nog har ett fiol solo al’a midsommar, är ett otippat inslag i den annars så mörka låten) ”The Man, The Myth, The Wreck” förtydligar detta ytterligare. Naturligtvis har de som vanlig en ganska kommersiell tanke med varje låt. Inte på ett Svensktopp vis utan kanske mera moget och lättlyssnat. Ralph säger – Det är viktigt för oss att vara kommersiella. Vi vill ju nå ut med vår musik. Tidigare har vi haft dispyter i bandet om att vad som är kommersiellt riktigt eller inte. Nu känns det som vi har kunnat ta saken vidare och lämnat de skit diskussionerna bakom oss, och bara skriva bra musik.
Bra musik är det!. Det mörka som präglar plattan blandas stundvis ut med lite psykedeliska influenser i ex  ” Deep in the Woods” , känslan att finna melodin kvarstår och binder betraktaren.
Mustasch har lyckats bra i Sverige och träffat sina fans rakt i hjärtat sedan första plattan ”The True Sound Of The New West” . Hitten ”Double Nature” från plattan      ” Latest Version Of The Truth” som även gav dem en grammis, men framför allt en rad nya fans som följt Mustasch troget. Så är de förvånat små utanför våra gränser, varför?
– Vi har inte satsat så stort utanför Sverige. Det känns inte så kul att tatta runt i en liten buss runt Norge för 60 tusen när vi kan spela på hemmaplan för en större peng. Fast det har även haft att göra med management. Men nu är det ändring, vi kommer köra både Finland och Norge. Dessutom har intresset börjat växa stort i Tyskland. Berättar Ralph.
Alla album har sina brister, det tycker man alltid som artist. Något som vi andra kanske inte hör men en skapare alltid ser. Vad är den största bristen med den nya plattan.
– Den är för lång!! svarar de båda..och fortsätter…En platta skall precis täcka in en första sida på ett kassettband. Då är den perfekt. 10 noggrant utvalda låtar, utan så kallade slänga med låtar. Tror banne mig att CD kulturen förstörde den jämna kvalitén på plattorna som började göras för långa ,bara för att man kunde.  Man orkar inte lyssna på en platta som aldrig tar slut. Du skall kunna spela en platta om och om igen utan att tröttna. Har man lyckats med det på 45 minuter då har man gjort en bra platta.

Efter att kört nya plattan om och om igen så växer den. Man tröttnar inte och den är i lagom längd. De 11 låtarna utgör en blandning av, lite sött, lite surt och några salta bomber som ex ”The Audience Is Listening”. Precis så en perfekt paketerad Mustasch platta skall vara.

Text/Bild Leon Grimaldi