När jag spelar min egen best of Johnossi och blundar känns det som man sitter i en party buss på väg till någon festival. Solen skiner och jag gömmer mig bakom mina stora solglasögon, doften av öl ligger som en aromatisk ridå i hela bussen. Det är storblommigt, fuktigt och högvolym  – Det är fest!!

Men mer bisarrt blir det när jag återvänder till verkligenheten i pausen mellan ”The Story has Just Begun” och ”Whats The Point” och jag inser att jag sitter fast i trafiken och snön yr utanför fönstret till min bil. Drömmen övergick till direkt verklighet, stress!! Jag var på väg att träffa bandet som är i särklass ett av de bästa rockband Sverige har haft på många år.
Trots att de anses som ganska färska på den Svenska musikscenen eller ja, färska är väll subjektivt, debuten kom 2006 med självbetitlade albumet ”Johnossi” och har sedan dess satt ett statement på hur mycket ett två-mans-band  kan låta på en stor scen.
–   Vi är ett liveband och det är också där vi började bygga vår fan base. Vi har spelat på förbannat många festivaler, vi älskar det och att framföra något live är lite av en kick. Berättar Oscar
medens John pratar i telefon. Vi sitter avskilt i ett myspys rum, påminner lite om kuddrummet på dagis. Chokladstunden har precis inträtt då deras skivbolagsansvarige droppar in två chokladkakor till dem.

De första  två plattorna var mer ett party anthem för festivaler. Två feelgood plattor helt opretentiösa  toppade av glada melodier och ibland våldsamma texter. Nya plattan”Mavericks” känns mycket mer igenomarbetad, melodierna är inte enkla men direkta, rent fantastiska!! Låtar som ” The End” , ”Bed on Fire” och ledmotivet till plattan ”Mavericks” är redan klassiker. Det vilar en slags melankoli som jag inte kan ta på, ett dolt mörker som kanske avslöjar delar av bandets innersta privata.
–    Det var en tid av kreativitet som kantrades av sömnlöshet och mörker jag gick in i mig själv och stundtals var jag direkt frånvarande i min egen verklighet. Jag förstod det inte då, men gör det nu. Det var då jag skrev plattan omedvetet, kanske var det ett sätt att lära känna mig själv på en annan nivå.  Berättar John allvarligt. Han är öppen och skäms inte om det, utan kan betrakta sig själv utifrån sin egen person. Oscar berättar vidare
–    Att soundet på plattan känns mer igenom arbetat är medvetet, vi har blivit mycket noggrannare nu mot då. Vilket är naturligt, ett måste!!. Förra plattan tog oss åtta dagar att spela in denna har tagit oss två månader av noggrannhet och stundtals musikaliskt finlir. Men vi ville naturligtvis behålla vårt sound men utvecklat och fräscht. Skulle bli konstigt att göra om platta ett och två igen, vi är ju äldre mer erfarna och har utvecklats och mognat, både som personer men även musikaliskt.

Att de spelar live som en hel orkesterarmé på bara två man är imponerande. Helt utan sk backtracks elller sequensers är  för mig en gåta – Hur fan kan man låta så stort på två man!!??..Men trots detta så har de harvat runt som förband till bl a Mando Diao , The Hives mfl. Ett band som Johnossi ska själva ha förband och det känns lite grann som de åker i kölvattnet efter roddbåtar när de själva håller en så hög kvalitet att de kan köra finlandsfärjor i jämförelse med dem. Jag tycker inte att Johnossi får den respekt de förtjänar.
–    Att vara förband till de som du räknat upp är helt klart bra för oss. Det banar vägen att hitta ny publik på den internationella marknaden. The Hives och Mando Diao är erkända grupper internationellt, vi är det inte än. I Tyskland har vi börjat få ett namn detta mycket på grund av alla de spelningar vi gjort som förband.  Men visst önskar man att man hade kunnat stått helt på egna ben och bara ramla in i ett land och få en sk lapp på luckan. Men riktigt så enkelt är det inte.
Nu har de legat etta på Tracks under flera veckor med singeln ” What’s The Point” då kan man undra kommer Johnossi få ett erkännande av den stora tröga massan eller är det endast deras trogna fans som röstar ihjäl sig för att stötta ett bra Svenskt band.
–    Det vore jätte kul om vi kunde bli mer kommersiella för massan. Vi har ju inte på något sätt tänkt i de banorna när vi gör musiken. Vi skriver det vi känner, kan vi bli accepterade för vad vi är och de vi gör så är det lyckan. Vi har ett grymt stöd av våra fans som vi samlat på oss under året och de är superviktiga för oss. Men nya fans är alltid kul.

Till sist
Nya plattan ”Mavericks” är en fantastisk produktion, gripande och trallande på samma gång, och är kanske det mest allvarliga jag har hört i från Johnossi någonsin.  Detta är skivan på väg hem från festivalen då minnen bygger bon i huvudet och intrycket stannar i hjärtat. Vackert så man börjar gråta, rockigt så man hoppar. Denna gång spelar de på strängar som de aldrig tidigare berört, jag vill kalla det för kärlek.  Jag kan nog inte sätta fler ord på denna fantastiska skiva annat än, förbannat bra!!. over and out / Leon Grimaldi

foto leon grimaldi