Kända för sina energiska scenshower drivet mangel och kritiska texter gör de entré med två nya album, ”Wrong Side Of Heaven and the Rightous Side of Hell Part 1, Part 2”. Zoltan Bathory (gitarr) och Ivan Moody (sång) är i Sverige på promotion. Jag mötte dem båda i Stockholm och intervjuade Zoltan om nya plattan.

Att få Zoltan att prata var inte svårt. Han är glad och mycket öppen och kunde prata i evigheter om skivan, världen och om sina filosofiska teorier.

Era texter är väldigt samhällsprovocerande är ni missnöjda med hur världen ser ut?
– Ja, lite kanske. Men tycker det är kul att trycka hål på människors vanor och inbillade bubblor som de lever i. Saker är inte svart eller vitt, ont eller gott. Saker är olika beroende på hur de tolkas och vilken sida man är på. Frågan är vad som är vad, vad som är rätt eller fel och vem som har bestämt det. Många gånger så är de flesta saker som man tar ställning för eller emot drillade ting som egentligen saknar någon större relevans. Han gör en paus, och fortsätter,
– Jag vill inte bestämma vad folk ska tycka eller hur de ska vara, det är inte min sak. På samma vis säger jag inte heller att jag har rätt i mina påståenden eller i Five Finger Death Punch (FFDP( texter men att de är tänkvärda vinklingar vi lyfter upp i texterna. Zoltan avbryts när han får sitt isvatten serverat där vi sitter i den varma majsolen som tränger in igenom fönstret till MTGs matsal.

Du låter väldigt filosofisk?
– Ja, filosofi är intressant. Jag har studerat filosofi i många år och levt med munkar. Det är kul med livsåskådning och ta saker till ett annat perspektiv. För mig som musiker blir det naturligt att uttrycka den åskådningen i musiken. FFDP handlar mycket om att vrida på saker och ge betraktaren en funderare.

I en annan intervju läste jag att ni ville börja göra riktiga låtar, var inte de tidigare låtarna riktiga?
– Har jag sagt det? Ja det står här, jag visar ett utdrag ur intervjun.
– Ah..Säger han, men va fan. De har ju inte motiverat mitt svar. Ok..säger han och pausar. Så här är det, vi gjorde visst riktiga låtar tidigare men det jag menade var med att skriva riktiga låtar är viktigt och vi har arbetat hårt med att få albumet komplett. Så hårt att det blev så många bra låtar att vi gjorde en dubbelplatta.
Du vet hits? Han tittar på mig frågande
– Ja vad är det med hits?? Svarar jag förvånat.
– Alla säger att det är så lätt att spela hits. Men vad är en hit? Vad är en bra låt? Är det när någon gör avancerade ackordvandringar eller är det när musiken berör miljontals personer. Han tittar på mig och svarar själv.
– Det är förbannat svårt att få miljontals att bli berörd av din musik och när miljontals blir berörda kallas det för hit. Jag vill mena att det är svårt att göra hitmusik. Vi vill få så många som möjligt att bli berörda av vår musik. Det var poängen med det jag menade med riktiga låtar.
– Ok så ni har gjort hits?? Frågar jag
– Alltså det får du avgöra, inte jag, om du menar boyband hits, så nä det har vi inte gjort. Vi har försökt att göra en komplett platta som ska ta dig med på en upplevelse.

Ni har gjort cover på raplåten ”Mama Said Knock You Out” (LL Cool J) varför då?
– För att jävlas, alla säger att det är så töntigt att kombinera metall och rap. Det är helt ute menar man, något man gjorde i början av 2000-talet men inte nu. Därför gjorde vi det och vi gjorde det bra. Vi la till den låten för att de som lyssnar ska vakna upp och samtidigt visar vi att det finns inga regler inom musiken. Han klunkar i sig det resterande vattnet.

Välj ut en låt du gillar bäst från nya plattan.
Han blir tyst och för fingret över låtlistan och landar på spår två ” Watch Your Bleed”
– Den låten är så jävla bra och kul att spela. Min största favorit just nu!! Fast mest speciell är nog ”Lift Me Up” där Rob Halford (Judas Priest) featar

Hur gick det till egentligen?
– Helt galet när jag tänker på det. Judas Priest har varit mina barndomsidoler jag lyssnade ständigt på dem, älskade judas lika mycket som Iron Maiden. Helt plötsligt sitter Rob bredvid mig i min bil i Las Vegas och vi kör runt i timmar och snackar musik. Han gillade våra låtar och vi kände liksom Rob att det skulle vara toppen om han ville göra en låt med oss. ”Lift Me Up” blev perfekt för den har den där retrokänslan som passar hans röst. Att se honom i studion var en fantastisk känsla. Min idol sjunger i mitt band..WTF! var min tanke hela tiden.

Ni har ju en rätt galen scenshow?
– Ja det har blivit så. Vi har mycket energi, kanske lite väl mycket ibland. Det har hänt att vi startat kravaller framför scen. En gång fick kravallpolis och militär rycka in och stävja publiken. Nu på senare tid har de blivit att polisen kommer upp till oss på scen och säger åt oss att prata med publiken annars ska de stämma arslet av oss.

Har det hänt?
– Klart att det har hänt, detta är ju USA det är en folksport att anmäla folk. Vår trummis blev stämd för att en i publiken fick en trumpinne på sin arm. Han ville ha 100 tusen dollar för det!! Nu senast blev vi stämda för att vi diskriminerade män!
Va!! Utbrister jag
– Vi hade en tävling endast för brudar, där vi lät de 100 första brudarna som kom till konserten gå backstage. Någon snubbe blev förbannad och stämde oss för diskriminering. Vi fick betala skadestånd. Skulle inte förvåna mig om det var någons pojkvän som blev besviken. Vi är ganska vana vid att folk jävlas med oss och stämmer oss till höger och vänster. Han skrattar när han berättar och tycker hela systemet är galet.

Ni spelar sällan i Europa?
– Vi har koncentrerat oss på USA och arbetat på att bli etablerade där. Vi är noga med vår set-up och har ca 40 anställda och flera lastbilar med backline och ljus. Showen är viktig för oss och när vi tar oss an Europa vill vi ha det lika bra. Men nu i sommar ska vi spela i Sverige vid Sweden Rock och några andra festivaler i Tyskland. Ska bli kul som fan, i synnerhet eftersom jag är född i Ungern så känns Europa extra kul för mig.

Nu kommer Ivan till oss, han har en jäkla energi och drar några snabba skämt och visar upp sina ärr från hans krogslagsmål. Im irish what can i say..skrattar han samtidigt som han masar ut genom dörren i sina flipflopps och gubbkeps

Text/Foto Leon G