Epica är aktuella med sitt 6:e studioalbum ”Requiem For The Indifferent”. En platta som bjuder på mer avancerat arr och en långt mycket djupare helhet än de tidigare plattorna. Jag vågar påstå att detta är den bästa plattan Epica har släppt både vokalt och melodiskt under sin ca 10 år långa karriär.

De symfoniska stråkmattorna ligger tunga precis som Mark Jansen´s avgrundsvrål som Simone smälter ned med sin förföriskt vackra mezzosopran. Hela plattan är en mörk smälthärd alltså inte svart-mörkt, utan bara vackert mörkt. Allt är avancerat och absolut inte direkt, detta är en platta som växer precis som en symfoniskskiva ska. Ja, jag vet Epica är inte en symfoniskorkester men tänket är det samma, skivan är ganska svår innan man kommer in i den. Långa vackra låtar med melodier som sticker ut för att försvinna och aldrig mer komma tillbaka. Enformigt är ett ord som ligger långt bort från ” Requiem For The Indifferent ”.

Simone Simons (sångerskan) har varit med Epica sedan start dvs över 10 år och jag hade äran att intervjua henne över telefon, från ett soligt Holland. Simone bor i lägenhet med sin katt och pojkvän. Hon är väldigt glad i telefon samtidigt som hon säger att hon har haft en stressig dag med tvätt och matlagning. – Jag har inga barn men en pojkvän förklarar hon följt av ett skratt.

Vad var det viktigaste med nya plattan
– Vi ville ge alla bandmedlemmar utrymme och delaktighet i låtskrivandet. Alla har något finger med i stort sett alla låtar. Så har det inte varit tidigare utan då har antingen Coen (synth) och Mark skrivit det mesta. Nu har vi liksom pusslat ihop låtarna från spridda idéer.

Vi tar saken vidare, hur tycker du nya skivan skiljer sig från de andra?
– Den är lite tyngre än förra plattan tycker jag. Vi har arbetat mycket på att få till bredare sound och verkligen pressa oss i alla riktningar. Min sång är mer avancerad, bättre melodier och tyngre gitarrer. Men samtidigt har vi valt att behålla det vackra och är väldigt nöjd med våra ballader. Säger hon eftertänksamt.
Vi avbryts av att hennes telefon som ringer, hon svarar. Upprepar att hon sitter i intervju flera gånger innan hon efter någon minuts upprepade kunde lägga på.
– Ledsen men det var pojkvännen som ringde, säger hon lite irriterat

Jag hittade Epica av misstag för drygt åtta år sedan. Jag hade precis börjat gilla Night Wish och snurrade runt på nätet och av misstag hittade jag Epica i stället för Night Wiah och tänkte, Helvete vad tung den här plattan med Night Wish var. Saken var att det inte var Night Wish alls, utan Epica.
– Vi är inte alls som Night Wish vi är MYCKET tyngre! Kanske var det därför du gillade oss mer. Hon lägger ut en bred förklaring om hur mycket tyngre än Night Wish de är. Att inte jämföras med Night Wish verkar vara mycket viktigt för henne. Hon låter lite förnärmad så jag byter snabbt ämne för husfridens skull.

Hur tycker du att Epica har förändrats sedan första plattan?
– Oh God! Jag kan inte lyssna på de första plattorna. Min sång är usel, jag blir röd i ansiktet när jag hör skiten. Förstår inte hur vi kunde släppa det, samtidigt som vissa tycker att det är det bästa vi har gjort. Det var 10 år sedan, nu är vi äldre, vi är bättre på att spela, sjunga och skriva låtar. Vi är ett bättre band både musikaliskt men också bättre helhet överlag,.

Varför släpper ni inte en Epic Epica med nyinspelning av det gamla om ni nu är så missnöjda med det?
– Det går inte, vårt gamla skivbolag kommer aldrig ge oss rättigheterna för det. Lite trist.

Vad var det absolut svåraste med inspelningen av det nya materialet?
– Sången var otroligt krävande på den här plattan. Jag säger inte att jag inte klarade det men det krävdes otroligt mycket av mig. Det var bra, jag lärde mig mycket men ibland ville jag bara ge upp. Vissa låtar jobbade jag så hårt med innan jag hittade rätt sätt att sjunga dem på, att jag kräktes över låtarna. De är just de låtarna som jag gillar mest i dag, kanske för att de blev så jävla bra.

Vilken är favorit spåret ?
– Titelspåret ”Requiem For The Indifferent” tycker jag är fantastiskt bra. Säger hon utan att tveka.

Funderar du aldrig på att lägga av att spela
– Jag hade en period när jag var sjuk och missade en USA Turné. Jag kände mig värdelös och borttappad men det var bara en period när jag låg ensam hemma. Men jag älskar Epica och vi gör musik som jag älskar och är en del av mig. Så svaret är nej, aldrig.

Text L G