Alley Cats

New York är staden där alla finner sin lilla del för att passa in. Stundtals känns det som stan tävlar mot sitt ego nämligen – att vara värst.
Det finns en liten rörelse i New York som bedriver något som kallas för Alley Cats. Jag blev introducerat inför detta gäng igenom en bekant. En bekant som egentligen var min granne där jag bodde.
–    Hey Edge dude, you must meet a friend of mine. He is totally sick.
–    Eh okey
–    They doin Alley Cats thrue rush hour in NYC.
Ja varför inte, det lät hyfsat galet. Så han bestämde möte med hans ”sjuka polare”. Min granne var noga med att poängtera – dessa killar inte går i media i New York eftersom polisen definitivt inte gillar det de gör. Ännu mindre efter det att folk har dött på grund av detta. Jag tog min lilla diskreta kamera för att inte dra till någon onödig uppmärksamhet från ex polis. Självklart blev det kanske inte de bästa bilderna men bättre än inget.

Väl framme något kvarter innan Times Square mötte jag upp Pablo Airablo och hans hantlangare. Pablo är egentligen cykelbud vilket även hans polare är och faktiskt resten av hela gänget också. Jag trodde först att dessa herrar gjorde typ tricks med en track bike. Men inte. Det var värre än så, de kör utan bromsar!. Cykeln är direktdriven vilket menas med att du kan cykla lika fort bakåt som framåt. Det enda sättet att bromsa är att slajda med bakhjulet alternativt att försöka bromsa pedalerna. Fick jag förklarat för mig.  Jag fick en liten uppvisning på det båda bromsteknikerna. Försökte plåta dem med det såg typ ut som en söndagstur på 5:e gatan 43:e avenyn. Kameran ljuger, det gick fort som fan och de tog sig fram på ett märkligt kontrollerat när de cruisade mellan bilar, bussar och en miljon taxibilar.
Du Pablo kan du förklara den här grejen med Alley Cats vad är det?
–    Alley Cats är när man tar sig mellan olika punkter på snabbast tid. Ett race kan vara 14 stycken stop spridda runt om hela NYC. Du får inte reda på nästa stop förens du anländer till första. Så man vet bara ett stop åt gången för att undvika fusk. Alla medel är tillåtna bara man gör det på cykel. Man kan honka på en buss hoppa över en taxi eller cykla ner för trappor. Snabbast tid vinner det är de som är viktigaste.

Då gäller det att trampa som fan?
–    Ja, men det är nästa viktigare att kunna stan, Som cykelbud som jag och mitt crew är så har vi ganska mycket förspänt. Men de flesta som är med är faktiskt cykelbud i grund så vi tävlar på samma villkor.

Vad krävs för det här då?
–    En Track bike som är väldigt basic. Direktdriven inga växlar eller annat lull lull. Enklaste möjliga. Vi kör med race däck eller snarare en variant av slicks som är lite bredare.

Hur stort är det här internationellt?

–    Vi har typ ett mästerskap i det här och det är flera länder representerade där  i bland Sverige.

Hur mycket gillar NYPD det här?
–    Inte mycket, de försöker stoppas oss. Det gillar absolut inte detta. Men det har problem eftersom racen är så varierande och vi släpper aldrig träffpunkten förens precis innan start. Det är inte olagligt att cykla så de har problem att stoppa oss. Vilket retar dem förbannat.

(Det finns en tjej med i gänget, jag ställer en snabb fråga till henne)

Som tjej kör man i  någon egen klass.
–    Nä, vi kör samma klass. Det är bra det och fostrande.

Så Ni har alla samma förutsättningar menar du?
–    Ja precis även om jag cyklar långsammare, kanske jag hittar bättre så de jämnar ut sig.
–    Det viktigaste är en bra kombo av fart och navigation. Det gör att sporten är unisex och alla kan tävla mot varandra.

Vad är då det största problemet med killarna?
–    That every guy tries to get me into bed.

Jag försöker reda ut det fenomenet med henne – att alla killar inte alls är så men jag kan förstå att de är så i hennes värld. Lite motsägelsefullt som alltid när man försöker ducka för verkligheten ”Alla killar är svin så är det bara”.

Vi cyklar ytterligare några vändor runt midtown´, och jag blev visiterad så klart. De övertaggade snutarna som ville jävlas. Efter de insåg att jag inte var den tyngsta terroristen på gatan så slutade det hela i en snabb kamerakurs med ett köpråd.

Pablo berättar att det var en tjej som dog för en tid sedan vilket var tragiskt. Det uppdagades på nytt att man ville stoppa tävlingarna. Men hon var egentligen inte en del av dem utan en nybörjare som tog lite förhastade steg framåt. Medens de som verkligen tävlar på riktigt är seriösa och är proffs på att läsa trafiken. Cykel är deras liv och jobb. Därför tycker han att kritiken är lite trist eftersom de kan inte stå för varje cykelolycka.
Vi går in på Central station och tar en varm choklad där jag brände sönder tungan. Synar muggen läser varningstexten ”extremly hot”. Snacka om vardags ironi…

Summan av kardemumman; den här typen av cykling har ökat mycket bland buden ex i sthlm. Vi säger inte att detta är den absoluta varianten av cykling. Men vill mena att det är en variant som spetsar till den grå vardagen. Vill du cykla i new York som en vanlig dödlig så går det bra. Det kanske inte är så kul att trampa förbi 43 gatan . Men Central park är absolut okej att cykla i, vilket många också gör. Det finns gott om cykelbutiker där man gratis kan hämta en cykelkarta med utmärkta leder.

text/bild Leon Grimald