Efter att ha läst några recensioner skrivna av kollegor som hängt upp sig på småsaker och lämnat kärnan till spelglädje utanför.. Naturligtvis är spelglädje subjektivt, men att jaga fel som ojämna kanter i vissa vinklar hos karaktärer som ett argument för att dra ned spelglädjen tycker jag är som att jaga mygg med kanon.  Därför så känner jag att det behövs lite med positiv energi åt ett fantastiskt spel.

Någon skrev  – Om Rage hade släppts 2007 skulle det vara ett grafiskt underverk.
Självklart är det så,man hade inte den tekniken då och att jämföra dagens teknik med gårdagens är aningen..hmm..puckat!

Nåväl, till spelet. Jag var helt utan förväntningar av Rage, jag hade undvikit allt som rörde spelet för jag ville inte låta mina växande förväntningar raseras till en besvikelse, Varje gång namnet nämndes i min närhet sa jag helt enkelt – Jag vill inte höra.  Dock vill jag erkänna att det var fruktansvärt svårt att helt undvika en av årets största snackisar.

När jag slängde in Rage i min X-box så var jag likgiltig, Ok, jag hade lite förväntningar, jag spelade Doom och dyrkade Quake (har tom en loggan tatuerad, fast det är en annan historia), vilket är samma gäng som ligger bakom Rage.
Redan 30 sekunder in i spelet blir jag brutalt nedslagen av någon mutant. Räddas av en trevlig typ med bil som tar mig med till sin stad. Vi åker igenom ett ödsligt ökenlandsskapt. Det är snyggt, detaljrikt och ser ut att vara oändligt.  Några blodiga uppdrag senare har jag en arsenal med olika vapen och ett stall av fordon.  Jag vet, det är enkelt formulerat men gå in på karaktärsdetaljer skulle nog tråka ut dig.

I en värld som liknar Mad Max både till utformade, karaktärer och fordon så trivs jag väldigt bra. Inte bara för att jag var ett sant fan av Mad Max utan för att det är så bra gjort och med underhållande uppdrag. Men det hela kan bli lite rörigt, allt eftersom du tar dig igenom spelet som bokstavligen sprudlar av underhållande sidouppdrag som tar bort fokus från det primära. I mitt fall var det att rejsa med Mad Max-fordon som fångade mitt intresse. Syftet med dessa race är att med belöningarna som du vinner är att uppdatera dina fordon med ex vapen.  Styrning är inte ett dugg avancerad lagom simpel vilket gör att spelglädjen är hög. Om jag hade lagt ned lika mycket tid på klara uppdrag som att rejsa med Mad Max-bilar så hade jag nog klarat ut spelet hyfsat fort., men inte tagit del av helheten.

Dessutom kan du rejsa i all evighet och öppna upp nya race och med det får du en bil som motsvarar hela ryska armén, vilken du kan slakta mutanter med. Det är inte så det är tänkt att du ska spela, men fullt möjligt.

Även om huvuduppdraget är ganska snabbt gjort så är mängden av alla sidouppdrag så omfattande att Rage är ett spel man inte tröttnar på i första taget. Jag gillar karaktärerna, styrningen och miljön likaså. Visst finns det som hos många andra spel brister här och var, inget är ju perfekt i den subjektiva världen(vilket min inledning tydligt visar). Men det är svårt att hitta ett spel med så mycket olika och roliga saker att göra vid sidan om huvuduppdraget utan att bli uttråkad. Rage har lyckats! Man får fantastiskt mycket spel för pengarna och framför allt många roliga timmar som gör att klockorna stannar på grund av sin höga beroende faktor.
BTW,  vill jag ha “Crazy Joes” ”Doom” tröja. Ska nog försöka döda honom och sno den…c ya…!

Enheter

Xbox 360, Playstation 3

Text Leon Grimaldi