Nightwish som knappast behöver en närmare presentation är aktuella igen. Efter lång skivtystnad och evigt turnerande har de äntligen landat med deras nya platta ”Imaginerum” som släpps i november. Jag har i skrivande stund inte tillgång till skivan men fick innan intervjun lyssna på den i lurar. Inte alls en rättvis review men kanske en arm vinkling om hur nya skivan låter.
Toumas kommer först till vår lilla plåtnings session. Han är glad ler och hälsar, tätt efter kommer även Anette som bekant är svensk men vi pratar finska (jag har lärt mig finska på Viking Lines 24h kurser) och engelska. Mest engelska eftersom min finska inte är så bra. Vi plåtar några snabba bilder och helt plötsligt försvinner alla och jag sitter kvar ensam med Toumi, Anette och deras turnéledare och fikar.
– Snart ska jag få lyssna på er nya platta, säger jag glatt…
– Usch svarar Toumi
– Vadå gillar du inte nya plattan?
– Jag är redan trött på den, ler han och reser sig och så försvinner även han. Jag är ensam kvar med Anette.
– Hoppas du gillar den, säger Anette leende.Hon dricker varm choklad för hon är hungrig. Choklad är mycket fylligare än vatten menar hon.
Jag är inte den typen av journalist som älskar att såga band. Tvärtom, jag är nog alldeles för snäll, efter som jag vet hur mycket arbete det ligger bakom en platta och utifrån det har väldigt svårt att bara såga ett konstverk. Anyway, jag och Anette pratar väder, vind och hennes relation med gitarristen i Pain och att hennes syster är tillsammans med basisten i samma band?!!
Anette blir kallad till en intervju med engelsk press, jag slussas in i lyssningsrummet för att sätta tänderna i nya plattan..
Lika maffigt som vanligt, man har inte sparat på det organiska soundet, ett drömlandskap i ljud målas upp.” Imaginerum” är en musikalisk perfektion och inte konstigt när London symfoniorkester ligger bakom stråkarrangemangen. (Det skulle jag prata tyst om enligt Toumi eftersom de inte får använda deras namn i skivan). Temat är tydligt keltiskt, flöjter i massiva stråk arrangemang som tenderar i något som liknar Irländska whiskeysånger. Det är snyggt, vackert och ibland oövervinnligt mörkt detta är bombastiskt något mindre ord går inte att beskriva skivan med.
Det är inte svårt att undgå hur skivan känns som filmmusik, kanske till någon keltisk fantasyfilm. Det är heller ingen tillfällighet för filmen till plattan ligger på klippbordet och kommer släppas nästa höst på bio med samma namn som plattan ”Imaginerum” (mer vet jag inte)
Jag ska intervjua Anette vilket jag är glad för. Inte bara för att hon pratar svenska utan för att hon har fått axla en oerhörd roll som ersättare för Tarja, en ständig skugga som följer henne. Kanske en fråga hon har fått tusen gånger men alltid lika intressant för en som inte vet svaret. Så hur var det för första gången kliva ut med ett etablerat band som ”Nightwish” för en tös från lilla Skåne.
– Jag var så jävla nervös, helt fruktansvärt. När jag dessutom skulle ta över efter Tarja som är operasångerska så gjorde det inte saken lättare. Jag är ju en rocksångerska och hade aldrig sjungit opera tidigare. Så min prestationsångest var inte helt snäll mot mig. Men jag tror att det var utmaningen som drev mig igenom giget.
Hur tyckte du bemötandet var?
– Hemskt! Jag har aldrig fått ta i mot så mycket elakt som när jag klev in i ”Nightwish”. Jag bröt ihop flera gånger, fick mordhot och nät hatet var helt knäckande. Men killarna ville ha mig kvar för de tyckte jag passade in i ”Nightwish” som ville lämna sitt gamla bakom sig. Det stärkte mitt ego att veta att vi var enade.
Det är ganska många småtjejer med problem (Emo´s som skär sig i armarna,) som lyssnar på er. Känner du att du är en bra förebild för dem?
– Jag var ganska mycket utanför när jag var liten. Musiken blev min styrka och jag insåg att jag är unik och utnyttjade det. På så vis tog jag mig igenom de dåliga tiderna när jag var ung. I dag föreläser jag på skolor om utanförskap och mobbning. Försöker dela med mig av mina erfarenheter och med det framstå som en förebild att man kan om man tror på det man har.
Diskussionen blir lite för sentimental och vi börjar prata platta i stället.
Skivan har återkommande tema av keltiska inslag, varför då?
– Därför att vi gillar keltisk musik. Svårare än så är det inte, ler hon.
Det tog ju hyfsad lång tid mellan plattorna, kanske lite väl lång?
– Ja det tog lång tid men skivans låtar var klara mycket tidigare. Men du vet saker ska fixas trixas så är det turné mitt i allt också. Det är mycket som har skett mellan skivorna som ätit upp tiden.
Känner du att detta är en bättre platta än förra?
– Jag vet inte, jag har liksom inte hunnit distansera mig mellan nya plattan och gamla för att kunna avgöra vilken som är bäst. Men tycker att denna är mer rockig, jag och Toumi sjunger mer med varandra, förra plattan var det mest jag. Tycker det ger en snygg dynamik och roligare låtar än förra plattan. Men självklart är jag nöjd, och samtidigt ganska trött på de gamla låtarna från förra plattan. Så detta känns fräscht och jättebra, jag är nog förbannat nöjd…..ja det är jag skrattar hon.
”Nightwish” förknippas med goth hur ser du på det?
– Ja, jag vet ler hon och fortsätter. Vi är väll inte signifikant goth det finns andra band som är mer goth än oss. Vi kör vår grej bara, blandar klassiskt och rock. Dessutom är temat på denna platta glädje, den förra plattan var mycket mörkare. Med det kan jag inte påstå att vi är just goth. Vi kanske snuddar vid genren men absolut inte ett helt 100 % goth-band. Jag tror att många genuina goth´are skulle bli förbannade om vi skulle stoltsera oss själva som ett slätt goth-band, ler hon samtidigt som vår intervju tid tar slut.
Text/Foto Leon Grimaldi
No comments