Gotthard

80-talet lever, inte minst i rockvärlden där trenden är ett faktum. Band som Wasp, Accept, Manowar, Mötley Crüe, Skid Row, har börjat återvinnas mer än någonsin, inte minst om man kollar skivförsäljningen. Dessutom är det ny gammla band som försöker etablera sig i genren med 80-tal sound. Band som många gånger aldrig fick chansen att slå igenom när det verkligen begav sig. Nu bjuder trenden in dem i en andra chans. Det betraktas inte längre fult att säga  – Twisted Sister är bra. För några år sedan var detta tabu och man höll käften om det.  Kanske inte de mest hängivna men pöbeln i övrigt.
Gotthard är ett av många band som har hållit sig till konceptet, att konsekvent leverera 80/ tidig-90 tals rock helt ogenerat. De har inte gjort det en gång utan 13 gånger i form av 13 plattor.2 miljoner sålda har de på sitt samvete. När man nämner Gotthard så ringer för vissa en klocka, för andra förmodligen inte, eftersom de inte år så värst kända i creddiga Sverige. Lite trist kan jag tycka eftersom Gotthard är ett band som levererar bra rock eller feelgood rock som jag valt att kalla det..  I den legendariska” Polarstudio” träffade jag sångaren ”Steve Lee” och gitarristen ”Leo Leoni”. De drack öl och övertalade mig att göra de samma, något som inte var särskilt svårt, man vill ju inte spotta i glaset. De två såg ut som riktiga rock rävar. Inte konstigt då Gotthard är ett hårt turnerande band och har så varit sedan dag ett. (klicka på bilden för att se videon)

Är det fortfarande lika kul att turnera: Steve dras sig i håret tar en klunk ur sthlm bärsen sväljer betänkande – Ja faktiskt. Det går i vågor. Det mest trista är att man blir så förbannat trött på sina egna låtar.
Det måste vara en inspiration till att skriva nytt: (Steve) Ja precis så är det ju. I slutet av varje turné ser man fram i mot att gå in i studion igen. När man varit i studion ett tag längtar man ut på vägen igen. Så man är lite beroende av båda. Leo nickar med.
Hur ser det ut på era live konserter är det samma fans som följt er i alla år eller har det tillkommit nya: (Steve)Vår fan base utvecklas hela tiden, men det är klart att det är många gamla fans som kommer på våra gig, men som blandar sig med ny yngre publik.
Leos telefon ringer och han går i väg. Jag upptäcker att jag och steve sitter och dricker bärs och bara snacka massa skit. Hela intervjun håller på att falla mellan båge snack och nostalgi. Jag sparkar mig själv i röven och försöker komma på banan igen.
Berätta lite om nya plattan ”Need To belive”: (Steve) Ny plattan är kanske något allvarligare än förra plattan. Man har blivit mer livsbeskådande på äldre dagar. I stället för att skriva om påhittade människor så skriver man om sig själv.
Kan du förklara varför titeln på skivan blev som den blev: (Steve) Låten i sig en story om mig. Och att man inte ska ge upp allt utan man behöver tro på saker. Sig själv, det man gör och allt annat som inspirerar. Gör man det kan man krossa sten med bara händerna. Det är också symboliken med omslaget En hand som krossar en sten.
Låten ”I know You Know” varför skrev ni den: (Steve) Jag reflekterade över hur enkelt folk vänder ryggen till varandra så fort någon mår dåligt eller har problem. Man bryr sig helt enkelt inte om varandra. I en värld fylld av internet och chatter så försvinner man. Folk gör sig anonyma man är rädd för att avslöja vem man är. Rädslan för att bli avfärdad och inte accepterad. Jag tror det är fler som gråter innan de lägger sig än vad man tror, för att de inte vågar prata om sina problem och framför allt att ingen lyssnar.

Vi blev båda tysta för ett slag men avbryts snabbt av att Leo kommer in med mera öl.
Grym gitarr slinga till ”Don´t Let Me Down” men texten? Är det dig själv du skriver om rakt av. Att du stirrar i spegeln och ser en man med ett tomt inre. Förvirrad och borta. Hur kommer det här sig:
(Leo tittar förvånat på mig som om jag granskat plattan in i molekyler)
(Steve) Ja det är om mig. Vaknade upp en dag och allt var skit. Jag hade förlorat min tjej på grund av musiken – Du var otrogen- Eh nej..Musiken tog upp för mycket tid och vårat förhållande brast. Hon blev ihop med en arbetskompis i stället. Men vi var nog inte menade att vara för evigt hon arbetade på bank och jag var rock musiker. Lite skilda skolor.
Har Ni alltid varit ett och samma gäng: (Steve) Nä, vi brukar variera vår andre gitarrist. Kanske mest för att det är svårt att pricka rätt. Men nu har vi haft med Freddy ett tag och det funkar bra.
Hur kommer er nya turné se ut: (Steve) Vi kommer att turnera i Tyskland tillsammans med Europe. Jag gillar Europe så det kommer bli kul ser verkligen fram i mot det.
Då kanske ni kan göra något tillsammans: (Steve)  Det skulle jag inte säga nej till.. Skulle faktiskt vara kul . Joey sjunger så jäkla bra så det skulle vara en utmaning, inte minst för mig.

Matklockan ringer  och vi dricker ur våra bärs och går och käkar. En kväll som slutade i att kocken på den när liggande Italienska restaurangen blev till sig i trasorna när han upptäckte att Leo och Steve kunde italienska. Inte så konstigt eftersom de bor invid gränsen mellan Österrike och Italien där man pratar Italienska. Leo är till och med italiensk medborgare. Kocken spelade Gotthard så restaurangen gungade och serverade mat så det stod härliga till.
För att ge en snabb bild av ”Need To Belive” så är den fylld med starka låtar. Framför allt mycket starka ballader. Precis som intervjun säger så är den något mindre party än de andra och mycket allvarligare. Men det gör den absolut inte dålig, bara mer känsloladdad. Självklart bjuds på det även på glada fartfyllda rock tracks i vanlig Gotthard anda.

Text/ Foto Leon Grimaldi