Vince Neil

80-talet präglades av namn som Ozzy, Iron maiden, Arosmith, Kiss mfl. Men det fanns ett band som det alltid snackades om. Oftast när det handlade om skandaler så dök alltid deras namn upp, Mötley Crüe!. Vince Neil , Nikki Sixx, Tommy Lee och Mick som utgjorde original uppsättningen. Eller den framgångsrika versionen av Mötley. Nikki och Tommy grundade Mötley och värvade Vince Neil på sång. Vince var inte så peppad till en början eftersom han hade sitt egna Rock Candy och tackade först nej. Men efter en tid så insåg han att Mötley var ”the shit”. Bandet åkte berg och dalbana igenom sin storhetstid. Droger och spritproblem, interna fejder blandat med en otrolig musikalisk framgång. Plattan ”Shout at the devil” blev deras genombrott. Efter det följdes bandet av smått sämre plattor. 1989 kom ”Dr Feelgood” som producerades av stjärnproducenten Bob Rock. Skivan sålde som Coca Cola i Sahara och Mötley sågs för en stund som de största i sin genrer. Nikki sades vara helt ren från droger (?) och Vince var helnykterist och man inledde en framgångsrik turné. Efter denna var bandet helt slut och när man stod inför uppföljaren ” Decade of Decadence” som blev den sista för Vince på ett tag. Vince fick nämligen sparken efter denna platta. Man tröttnade på hans alkoholmissbruk och ständiga förseningar till studion. Eller var det så att han sparkade sig själv, det råder delade meningar kring det. 1994 släppte Mötley en ny platta utan Vince på sång. En helt ok platta men definitivt inte Mötley sound för det stod Vince för. ”Generation Swine” gjorde avstampet för brödraskapets återförening 1997. 7 plattor har det blivit sedan debuten ”Shout at the Devil”. Okej kanske inte riktigt jag räknade med några samlingar också.
Vince har jag så klart intervjuat med anledning av hans Sverige besök. Fick varningens ord från en erfaren som sa att han är fåordig och speciell. Så var det inte alls, han var en glad amerikan närmare 50 bast och det kändes som jag snackade med en polare som jag inte träffat på länge. Helt klart motsatsen till det Bad Boy ryckte de har/hade.
Vince lät oförskämt pigg efter att avslutat sin Japan turné med Mötley bara några dagar innan intervjun.

Du låter pigg trots turné avslut. Har Ni lugnat ner Er som party band?
-Bara för att man är lite äldre så är man inte tråkig. Vi rockar loss precis på samma sätt som förr, så länge inte våra familjer är med, då är det lite lugnare.

När hela glada gänget Mötley är ute på turné bor ni alla på samma hotell. Jag menar ni har ju hängt en längre tid och många band i er klass brukar boka särskilt boende separat.
-Nej absolut inte vi bor på samma hotell. Den enda skillnaden är att vi kanske tar oss till spelningarna på skilda sätt eftersom det kan bli lite rörigt om alla barn är med och det blir trångt och obekvämt att trängas i en buss. Numera är komfort viktigt för oss. Vi hade inte råd med det när vi började men det har vi nu, så varför inte.

Mötley har ju haft en jäkla massa problem igenom åren främst orsakat av Er själva. Är ni prestige fyllda?
-Alltså jag ser det inte som vi har haft så mycket problem. Vi har ju varit vänner i 30år det vore konstigt om vi skulle vara vänner jämnt. Nikki hade ju verkliga drogproblem, han var ju heroinist och det är väldigt svårt att dra jämt med en sådan kille i alla väder. Men med facit i hand och det vi har gått igenom så har vi nog klarat igenom mer än det flesta.

Hur är relationen mellan dig och Nikki. Ni har ju haft perioder där ni nästan slog ihjäl varandra?
Som sagt det är ups and downs i de flesta förhållanden. Jag gillar Nikki han är en duktig musiker och är seriös med de han gör. Han är driftig och en väldigt stark person. Han var riktigt nere i skiten ett tag. I dag är han helt ren och är en av mina bästa vänner. Tror inte många skulle kunna resa sig från skiten så bra som han har gjort.

Du kör ju solo vid sidan om hur påverkar det Mötleys turné
–    Det är klart positivt. Dels gillar jag kombinationen av att spela på klubbar mixat med arena spelningar. Sedan är det bra för min röst, jag håller den i trim hela tiden. Jag tror jag hade lättast när vi drog ihop inför denna turné. De andra var inte lika vässade som jag var.

Berätta lite mera om ditt soloprojekt?
– Jag kör en soloturné baserad på mina solo album. Där jag kör tajta små spelningar på mindre klubbar. Älskar känslan av närhet till min publik. 

Jag har hört att du använder Slaughter som kompband?
– Jag tog över bandet, deras sångare lämnade bandet och började göra tecknade filmer. Jag behövde ett bra band så vi kör ihop.

På tal om fest. När du och resten av grabbarna var i stan för 2 år sedan och gjorde en fantastisk konsert. Vad hände egentligen efteråt?
-Vadå hände…några gick hem och la sig några festade.

Jag hörde att det var ett helvetes röj på hotellet med massor med brudar…?
–    Vad tror du själv. Vi spelade i Sverige och de finns fritt med finns tjejer..skulle du gå och sova då..hahaha..

Så sant..så ni kör fortfarande omkring med motorcyklar i korridorerna?
–    Om vi har möjlighet..

Men du är ju inte bara rock star du är ju business man också. Du är ju en glad bar ägare, har eget vin, egen tequila och några tatueringsstudios. Hur har du tid..
– Gör jag allt det. haha. Jag försöker göra något vettigt med min lediga tid. Jag gillar att utvecklas och testa olika saker det här är naturligt för mig. Allt handlar om att ta saker vidare öppna nya vägar. Så man känner att man lever.   

Hur ser en vanlig tatueringskund ut i Las vegas där du har en av dina studios.
-Tro det eller ej, men det är främst tjejer som hänger runt där..

Otippat..Om vi tar det tillbaka till Mötley tiden igen. När ni dök upp i LA så var många band ganska likadana till sitt yttre. Ni var ju klädda som transvestiter. Vilket kunde ses som udda vid den tiden Trots att du kom från ett håll, Nikki från ett annat och Mick från en kontakt annons, så hade ni alla samma stil. Hur var planen. . ”- Hey let´s dress like tramps..”
–    Haha. Men det var så skumt vi såg ut så från början. Det var som vi var gjorda för varandra. Vi hade inget klädmöte och hittade på vår stil vi var bara oss själva det var nog det som gjorde oss till Mötley Crüe.

Berätta om något spektakulärt minne från förr?
–    Jag minns en spelning vi gjorde i USA på en ganska stor scen. Jag böjde mig fram över publiken och någon fick tag i min scarf och drog mig ut i publik havet. När jag kom upp på scenen var jag naken med endast mina boots på. Jag sprang ut backstage och fick tag på Micks äckliga fillingar som jag hade på mig resten av spelningar. Helt galet haha..

Bästa gigplats hittills?
–    Mina fans är ganska gränslösa. Det finns inga bra eller dåliga de är ganska lika oavsett plats eller land. Vi var i Japan nyligen och jag var förvånad. Senast jag var där satt folk tysta. Nu så röjde de värre än något annat. Det var helt fantastiskt kul. Jag gillar även Sverige vi har hängivna fans även där. Och det är alltid kul att komma till Stockholm. Jag brukar om jag har möjlighet när jag besöker Europa, ta mig till Stockholm några dagar för att slappa.

Vad kan du säga om Mötleys nya platta ”Saints of Los Angeles”
–    Good Shit!!!

Text/ nedre bild Leon Grimaldi. Övriga bilder/press