Borderlands 2
PS3

Då var det dags att återvända till Pandora vilket är ett angenämt och humoristiskt återbesök på alla fronter. Att 2009 var ett tag sedan kan man inte minst relatera till grafiken som har fått sig en rejäl botoxinjektion, med sprakande färger och finesser.

De brister som 2009 hade (ja, det fanns brister) är nu åtgärdade. Du kan välja mellan fyra olika karaktärer som alla har en sak gemensamt döda små droider, dvärgar och tandprydda jättemonster för att till sist krossa bossen Handsome Jack.

Vägen dit är strösslad med krispiga landskap, 1 miljon vapen och sjukt många sidoäventyr, så många att jag för en tid glömde bort mitt primära mål. Det tar tid att ta sig igenom det här äventyret, nästan lite för lång tid för ett ad/hd barn som mig, som tröttnar ganska fort om jag känner att jag inte kommer vidare. Stundtals tenderade det till det och ibland kunde vissa uppdrag vara lite väl tillspetsade i långbänk så jävligt att man körde in huvudet i väggen.

Trots det är underhållningen hög, proppad med nitiska kommentarer, fula karaktärer (snyggt gjorda men till utseendet är de inget jag går i gång på, du förstår?) och glada skjutscener. Vad kan gå fel med 1 miljon vapen och bossar med för mycket tänder och en slutboss som heter Handsome Jack?,
– Ingenting! Borderlands 2 ger precis det som en äventyrs-gamer förväntar sig, underhållning och svårknäckta nötter.