När man ger Matt Jones fria händer att skapa en busig cykel, då får man en Marin San Quentin.

Det är nu ganska exakt 5 år sedan jag lämnade hardtail,  fyra år sedan jag slutade cykla 27,5. Det är med skräckfylld förväntan jag slänger mig i sadeln och börjar trampa mot trailen.

Med det sagt förstår de flesta cyklister att det känns ovant. I korthet, Ja! Hela ekipaget gör mig helt ogenerat till nybörjare. Ett repetitivt mantra mumlar inom mig…jag kan det här…jag är bra på det..hur kan dessa i teorin små förändringar vingklippa mitt självförtroende så komplett. Negativa tankeströmmen och känslan är slående närvarande och kväver min kapacitet. Jag blir uppgiven. Lägger ifrån mig cykeln. Tittar på den slacka gaffelvinkeln, den utsökta färgkombon, komponenterna, detta är ett nöjesfält till cykel. Den har alla förutsättningar till roligt!

Tänker – vafan du ska inte knäcka mig. Låt oss göra det här bra tillsammans, du och jag. Samtalet näst intill patetiskt, hämtat från något nummer av min häst. Men ja, jag var desperat.

Vi börjar trampa runt på nytt. Enkelt utför med switchbacks lite stök. Trampar på nytt uppför och gör om momentet. Med tiden börjar jag bli mer bekväm. Hittar sweetspotten och börjar vänja mig vid cockpiten. Fattar mod till mig och tar de mer tekniska partierna och låter den 130mm RockShox Revelation RC gaffeln arbeta igenom jord och sten. Den flacka vinkeln 65° låter cykeln lekfullt rulla över de våta rötterna. 

Man blir bortskämd av 29” som jag är van vid,  27,5” kräver mer fart och lite annorlunda körstil, så japp det fick jag lära mig snabbt när jag skickades över styret. Likt en sättpotatis hamnade jag rakt ned i jorden. Cykeln klarade sig bra i det mjuka buskaget. 

Upp igen, inte lika pigg i benen men kändes bra att ta mark, mer bekväm i sadeln nu när jag fått smaka lite grus. 

Marin San Quentin – Tech Edit from Marin Bikes on Vimeo.

Kvar i DH-ish trailen fattar jag mod till mig att köra några hopp. Jag är absolut ingen gravity-cyklist men visst kan jag ta några hopp om det bjuds på det. Cykeln lever lekfullt under mig, San Quentin 3 är en riktigt kul cykel. Att ta luft och snabba svängar utför är vad cykeln är byggd för, det märks tydligt. Stök och sten äter den enkelt upp när den obehindrat rullar över. San Quentins bästa vän är fart. Så länge den har fart trivs den som en fulländad trail-leksak. 

Svenska skogar är som bekant traditionell cross country. XOC är kanske det första man tänker på när man nämner hardtail i vart fall inte enduro eller DH. Tar mig därför till det lokala trailet som är 90% rötter och sten både uppför nedför och åt sidorna. Flow…not so much! Utan det är tekniskt och kräver en del cykelkontroll. Min bekantskap med min San Quentin är fortfarande i utvecklingsstadiet min stil imponerar inte ens på min farmor. Men å andra sidan är jag rätt bra på att ramla så det jämnar ut sig.

Fart är nyckeln!

Att fart är nyckeln till framgång med en 27,5” är ingen hemlighet och redan vid första stenpartiet där jag normalt bara rullar över tog det stop. Jag tar i för allt i världen och trampar upp fart. Växlingen går som smör trots budgetkomponenter som Shimano SL-7000 och SunRace 11-46 krans (budget menas med inte eagle eller XT). En av fördelarna med 27,5” är det går fort att trampa upp fart och snabb att svänga runt,  när den väl finner sig rullar jag lätt över hala rötter. Närmar mig ett drop som avslutas efter en stökig brant. Här brukar många cykla vid sidan om eftersom den är lite lurig. Cykeln ligger stabilt utför droppet. Trailet går brant uppför, jag höjer seatposten signerad X-fusion för att ge benen mer utrymme och bättre tramptag. Grusig väg uppför övergår till teknisk stig uppför. Fylld med stora stenblock, vassa kanter och djupa sprickor. Det tar bara några stenar innan ett tydligt klank hörs, ett ljud av aluminium och sten som möts. Pedalen slår i. Irriterat trampar jag ny fart för att möta samma motstånd igen. Min pedaler håller på att förgöras, vad är det frågan om. Jo, det hela är enkelt; flack vinkel och låg markfrigång gör det i stort omöjligt att uppför cykla över tekniska stenbumlingar. Tramporna slår i och 27,5” kräver fart, pedalkontroll och omöjlig tajming. Stenkistorna börjar likna likkistor för mina stackars pedaler. 

Det här är inte San Quentin 3 alls gjord för, detta är inte lekplatsen för den här babyn. Jag är uppgiven och smått irriterad över hur missanpassad den är i den här miljön, men borde ha anat det. I ärlighetens namn ger jag upp om jag överhuvudtaget ska få ha några pedaler kvar. Väl på toppen, sätter jag mig uttråkat på sadeln igen. Och vips rullar vi utför och glädjen återfinner sig. Snabb och härlig cykel som studsar över sten och sveper corners som det gick som på räls. Det är i den här miljön Marin San Quentin 3 trivs och levererar som allra bäst. Lekfullheten är knappast blygsam, som en ko under vårsläppet. Ett par kilometer senare parkerar jag cykeln kollar snabbt min tid. Hälften så snabb, men hade dubbelt så kul. För det är San Quentin 3, en fantastiskt kul cykel, en HT som är gjord för bus och utför. Du kommer aldrig vinna någon cykelvasa med den här. Men du får en sjukt rolig allround mtb. 

Intrycket

San Quentin är i sammanhanget en billig cykel. Finns i tre olika modeller 1, 2, 3. Det är lite enklare komponenter och ram i aluminum, väger drygt 13kg. En rätt prominent vikt för en HT och en prislapp därefter. Cykeln känns inte budget i sin helhet utan håller stilen. Min första tanke var att slänga på XT bromsar och växlar men med närmare eftertanke fungerar det som sitter på utomordentligt och problemfritt. Kommer behålla alla komponenter tills de rasar (förmodligen aldrig). Helhetsintrycket är mycket gott, men den kräsne vill nog byta bromsarna till något vassare modell.  Cykeln kommer i ett fin paket och är superenkel att slå ihop om du har något know how..eller skruvat någon byrå från ikea, då tar det max 30min.

Modifieringar

Som jag skrev ovan finns det en rad saker man skulle kunna byta ut för att göra cykeln mer anpassad. Jag bytte omgående styret (mest kosmetiskt) och styrstammen. Det sitter en 00-stam jag satte på 40 och rise. Personligt så klart men passar mina behov. Hjulen som följer med är TL ready och jag konverterade genast. Däcken som sitter på Vee Tire Co Flow Snap 2,6 är ett all round. Helt ok men under våta förhållanden inte alls like bra som ex Maxxis DHR eller High Roller. 

Cykelglädjen

Marin San Quantin 3 är en cykel som är gjord för bus och ren cykelglädje. Ingen cykel du jagar stravatider med. Utan den du tar fram när du känner för att ha skoj utan krusiduller. Anledningen till att jag skaffade en HT är att jag inbillar mig att jag blir en bättre cyklist på en HT när jag sedan går över till heldämpat. Främst för att underhålla mjukheten i kroppen, ballans och kontroll. 27,5” kan göra folk skeptiska så även mig. Efter ett tag förstår jag tänket, dels att Matt Jones är frälst gravity/dirt i hans värld fins inte 29,5”. Men även för att bibehålla lekfullheten som 27,5” har. Hade Marin gjort en i 29” hade jag föredragit det men nu finns tyvärr inte det.

Det är kanske svårt att förstå att San Quentin är en av Marin’s populäraste modeller, men så är det och anledningen är cykelglädjen utför. Kan tänka mig köra den i Järvsö men även endurospåren i Falun. Det är där den trivs bäst. Stökiga backar uppför är inte angenämt för den här modellen, san Quentin är ingen traditionell hardtail det är ett nöjesfält. 

Varför

Mondraker hade en populär hardtail som hette Vantage. Jag provcyklade den i alperna 2016 och älskade modellen. Den flacka vinkeln med 150mm gaffel gjorden verkligen modellen speciell. Genren kallades i allmänhet för alpine hardtail. Det man menade var en hardtail att cykla utför med. Har sedan dess försökt att få tag på något liknande men det har varit svårt. Att hitta en beggad Vantage visade sig vara komplett omöjligt, de som har dem vägrar att sälja och modellen är sedan länge skrotad. Efter googlande såg jag att Marin har sin San Quentin 3 utvecklad av Matt Jones (ni vet killen som gör det Zlatan gör med fotboll men med en cykel)  som påminner mycket om Vantage. Något mindre gaffel men likväl med 65° headtube som gör cykeln till ett trailmonster.  Jag la snabbt en order, men det var inte enkelt det heller. Modellen han sälja slut och jag fick vänta ytterligare 3 veckor. En ljuspunkt är att Marin nu kommer till Sverige via en dansk distributör och du slipper beställa från främmande land. 

Marin?

Läste på instagram något inlägg om bästa budgetmärkena och Marin fanns med. Det blev ett jäkla liv. Inte så konstigt det är ett gediget Amerikanskt märke från CA  med djup tradition inom MTB. I Sverige ser man dem sällan, möjligen något vrak från tidigt 2000-tal. De säljs för närvarande inte i Sverige, ett land som tyvärr mest ägnar sig åt de ”fyra stora”. Lite synd för cykelvärlden är så mycket större än den som erbjuds här. Men lugn, internet är räddningen, jag köpte min på bikester. Dessutom har en Dansk agentur tagit över Nordiska marknaden och kanske kommer vi få se mera av Marin i butikerna. Storlek Large för 182cm. Ramen känns rätt liten (Gravity-mått inte alls som standard i ex Enduro) i förhållande till ex Specialized men lagom min längd. Dvs är du mitt emellan två storlekar kan du lätt ta large utan att den känns för stor.

Summan av allt

Härlig cykel som bjuder på massor med glädje. Prestigelös och solid utan avancerat trams. Det är en cykel att hoja runt på lite var som helst. Men helst inte stökiga stigar uppför. Kasta dig hellre utför något snabbt endurospår eller downhill. Fungerar även bra att cykla och köpa glass med och på vägen hoppa ut från någon lastkaj. 

Designen är stillren men ger ett starkt intryck av att det är en HT utöver en vanliga. Antagligen är det den slacka vinkeln som ger det aggressiva intrycket. Visst kanske du vill byta komponenter med tiden. Men det som sitter på fungerar utmärkt och växlar smidigare än ex mina GX. Prisvärd? Ja absolut!! det är en speciell cykel för den som söker lite krydda och rolig hoj. Jag köpte den för att söka nya utmaningar och bli en bättre cyklist. Är du efter strava-rekord, köp en ren cross country ht. Vill du ha en kul och mångsidig cykel för hopp och studs och busiga stigar köp Marin San Quentin 3. Testa det kommer bli kul!

Text Leon Grimaldi