Nu sitter man här, glor på ett vitt ark som jag ska försöka fylla med ord. Det enda jag kan tänka på är –Vad fan hände? Jag är fortfarande, fem dagar efter hemkomst tagen av Madeira. Naturen, cyklingen, maten, havet och folket. Jag har sällan varit med om liknande känsla. Jag kollar runt på mina bilder som bekräftar att jag faktiskt var där, känslan är surrealistiskt. Det var vackert där, mycket vackert. Man kan ställa sig frågan ibland om all träning och tid man lägger ned på sporten verkligen är värt det. På Madeira blir saken solklar, klart att det är det. Det är platser som Madeira som gör det enklare att ta sig ut i de ganska trista trails som jag har i skogarna kring min bostad. Där solen aldrig skiner, kallt och mörkt.
Madeira är lite av ett ”Suede and Steel”, bedårande vackert, men förbannat hårt att konfronteras med. Det är inte lätt att ta sig fram över de fiktiva cyklingslederna. Jag skrev fiktiva därför att Madeira har inte dedikerade MTB-Trails. Man cyklar på vandringsleder och gamla vallningsstråk.Entusiaster har röjt lite buskage här och var, kanske byggt ett hopp lite sporadiskt utför en backe. Lederna är branta, tekniska, och stundtals är underlaget en rödaktig lera som är halare än såpa.
På Madeira handlar inte endurocyklingen om snyggt efterhållna trails, utan om riktig friåkning, där du är ett med naturen. Ständigt måste man vara på sin vakt när man stormar utför, plötsligt kan det stå ett får mitt i vägen, kullfallet träd, ett brant stup eller det värsta av allt någon vandrare oftast äldre mitt i leden.
I fyra dagar tog jag mig över berg och igenom skog i området kring ”Parque Ecologico do Funcial” ned till ”Porto de Cruz” och sydligaste ”Canical” ett område som är varierande dels i vegetation, men även klimat och cykling.
Du startar på toppen av Pico Ruivo 1861meter, dit kan du cykla längs den branta bilvägen. Det är allt annat än angenäm cykling på en EMTB utan föreslår taxi eller annan transport upp. Det är trots allt krävande att cykla ned och ger mer upplevelse på en enduroresa än att i timmar harva sig upp för det branta berget längs en bilväg.
Det är ett härligt naturskådespel där uppe på berget, moln slickar klippväggarna, springer över vägarna och lindar in allt i molnfluff. Utsikten sträcker sig över Funchal och havet. Tystnaden som finner sig här uppe är nästan terapi. Man hör sina egna andetag, växlarna spinna, gummit möta det grovkorniga gruset. Lätt kastar man sig ut bland de fluffiga molnen redo för att brottas med den branta terrängen utför.
Trailsen startar tämligen lätt, men det är bara övergående, ju närmare skogsbrynet du kommer mer sten blir det. Till sist är det riktigt stökigt, för att lätta upp inne i skogen. Där övergår sten till jord och lera. Det är här den livsfarligt hala leran finns. Du ser den knappt men märker den fort. Innan du hinner reagera så har du ett hjul i luften och du faller. Leran är så hal att det omöjligt att stå på den utan att halka omkull, därför än värre att cykla över, bromsa är inte att tänka på, tricket är att rulla över fort. Leran förekommer oftast i kurvor eller mellan stenar i stökiga partier.
Stigarna ringlar sig mellan tjocka tallstammar, som är snyggt planterande i diagonala rader. Det blir lite av storslalom mellan stammarna, någon har byggt ett hopp, shejpat en corner. Det är en lekfull dans mellan träden, ett vattenfall bryter jorden. Ett bunny jump och man är över. Efter 60 minuter av konstant nedför, är det dags för mat.
På Madeira finns det caféer och restauranger på det mest enskilda och oklara platser. Alla pratar engelska, alla har god mat. Även om man är hardcore cyklist så bör man addera helheten till upplevelsen. Det är ju trots allt inte tävling utan cykelsemester. Upplevelsen blir total när man blandar god mat och dryck med cykel, natur och utmaningar.
Efter maten, ölen eller latten, vad det nu blev tog vi oss nedför ett rätt stressigt parti med branta stenstigar. Härligt utmanande! När trailen till sist mynnade ut stod vi på en platå med utsikt över en dalgång med en liten by i mitten. Platån vi stod på var en odlingsterrass som löper sidled längs bergets branta sluttning. Vi cyklar längs den serpentinlagda stigen som ringlar utmed sidan av berget. Ena sidan bergsvägg andra sidan 50m ned till nästa terrass och vi var ca 400 meter över byn som vilade längs ned i dalen. Man ser både hav och klippor längs med horisonten.
30 minuter av balanscykling är vi i dalen, i den lilla byn. Här finns inte mycket, några hus , hundar och en bar ”Chupa”. Vi parkerar cyklarna utanför och går in. Där trängs byborna över bardisken, någon familj äter soppa. I baren springer en liten tant mellan flaskorna, hon är bartender. Närmare 70 än 60 år, en mästare på att blanda den lokala romen “Poncha” gjord på sockerrör. Poncha är ett vilt begrepp, den kan blandas med olika smaker ex passionsfrukt eller honung. Listan kan göras oändlig på varianter. Smaken? Som rom eftersom det är rom, men inte lika finslipad som Captain Morgan utan råare ton av tungt sockerlag.
Kontrasterna mellan hård och aggressiv cykling, miljö och kultur gör Madeira speciellt på många sätt. Allt känns så problemfritt och enkelt. Opretentiöst fantastiskt. Precis den enkelhet som cyklingen ska ha, exakt den kvalité och upplevelse man vill nå när man är på cykelsemester.
För Vem är Madeira
Är du en erfaren XC eller EMTB då kommer du älska utbudet på Madeira. En liten Ö som är proppfylld med exklusiva cykelupplevelser. Åker du hit kan du förvänta dig krävande cykling, hissnande situationer och ytterst fysiskt prövande miljöer. Självklart finns det enklare varianter av cykling än den jag gjorde, men skulle aldrig kasta ut en nybörjare i den överlägsna miljön som du finner i skogarna, bergen och branterna på Madeira, inte ens i de sk enklare partierna.
Cykeln
Du bör använda en cykel som minst har 140 i slag, och är anpassad för riktigt hård åkning. Stundtals är det näst intill downhill över hårda partier av klippblock och lösa stenar. Det är djupa drop och rätt skarpa hopp. Att ta sig igenom terrängen med hardtail eller liknande är absolut inte att rekommendera. Dessutom så är det viktigt med riktigt bra bromsar, det är brant och det går fort utför.
Jag använde mig av en Trek Slash 9 som fungerade utmärkt i samtliga miljöer.
Cykeln som tog mig igenom de tuffa miljöerna
Guide ?
Guide är ett måste, annars kan det sluta i livsfara. Det finns inga utmärkta cykelleder, du måste känna till var du kan cykla och framför allt inte cykla. Dessutom är det svårt att hitta rätt i skogarna, skyltningen är usel, och saknas nästan helt. Guidepriserna variera dels på antal dagar du bokar men även timmar. Du kan diskutera fram priser efter dina behov. Ett företag som är komplett och duktiga på cykling är “Lokoloko” (klicka för att komma till deras sida) deras guider är mycket kompetenta och flera av dem är gamla tävlingscyklister. Samtliga pratar engelska.
Övrigt
Madeira är så mycket mer än bara cykling, utbudet av actionsporter är komplett. Jag har sällan sett en så seriös uppställning av aktiviteter som erbjuds. Miljön är så unik att även om du är van att surfa, trail run, dyka eller bara hajka kommer upplevelsen vara utöver det du tidigare upplevt. Naturen ser ut som Jurassic Park.
[cycloneslider id=”madeira-emtb”]
Vad kostar resan till paradiset
Hyfsat Hotell ca 7000kr (ex Galo) Boende med cykel kan ibland vara svårt. Vissa hotell förbjuder cyklar på rummet, men det gör inte Hotel Galo. Hotellet ligger i utkanten men precis i anslutning till lokoloko.
Biljett med cykel ca 3000- 5000kr
Guide 3 dagar ca 1500kr
Lunch/ middag ca 100kr med dryck
Öl låt oss räkna på 10 á 40kr = 400kr
Transfer flyg T/R 400kr
Totalt ca 14000kr (ej middag medräknat)
Det är grovt räknat man kan komma undan billigare vad det gäller boende och transporter. Årstiderna skiljer även priserna åt. Klimatet på vintern är något ostadigare men behagligt varmt runt 17-22 grader. Ett alternativ är att lösa en charter och därmed slippa TAP, flyg direkt och förmodligen billigare.Du hittar resor här
http://www.fritidsresor.se/boka-resa/SearchResult.aspx?q=14a93a92808b454caf57231cc9ebd63b
För mer information
Text/Foto Leon Grimaldi
