Hösten är här och snart är den hemska vintern ett faktum, dags att planera flykten, boka vinterresan för cykeln. Var ska man åka? Det finns flera alternativ ett populärt tillhåll för alla roadies är Gran Canaria eller GC som det förkortas. Men vad de flesta kanske inte känner till är den fördelaktiga naturen för Cross Country.

I fyra dagar var jag på plats i San Agustin på hotel Gloria Palace för att utforska möjligheterna. Självklart inte inne på hotellet som är strategiskt och bra boende för mtb.

Balkongutsikt från rummet

Klockan är 8:30, det är uppställning utanför arrangören Free Motions butik. Vi fyller i papper där de ifrån säger sig allt ansvar vid form av olycka och låntagare av cykel signerar fullt ansvar för att stå för alla materiallära skador.Byråkratin avklaras snabbt och visas till bussen som ska ta mig och de övriga tolv i gruppen på något de kallar för avancerad mountain biking. Gruppen är lika skiftande i ålder som till nationaliteter. Engelsmän, tyskar, ungrare en dansk, och så jag, svensk.

Canondale-cyklarna är lastade på trailern, jag har min egen 29” enduro, det hade utlovats tuff terräng med långa transporter därför mitt cykelval. Som kom att visa sig perfekt.

Vi tar oss fram på serpentiner mellan dalar som skapats av lava, ett platoniskt landskap. Höga berg, toppar på nästan 2000 meter skjuter upp, serpentiner ringlar som vilsen kolasås kring glass.
Det är tidigt, värmen försöker besegra nattens kyla, när dagen funnit zenit är det +30C. Bästa tiden är morgon, luften kristallklar, frisk havsbris blandas med bergsluft.
Längst fram i bussen håller engelsmännen entusiastiska diskussioner, pratas högljutt om cyklar, delar och vad som är skit och inte. Den rätt vanliga diskussionen mellan hängivna.
Tyskarna viskar tyst till varandra, ungrarna håller sig på sin kant och stirrar rakt ut. Jag sitter längst bak, betraktar tyst gruppen, det är alltid svårt att veta vem som kommer att ramla eller cykla musten ur oss. Att gissa är en sport, kanske det mest underhållande man kan göra i en buss där språkisoleringen är total.

Längst fram står guiden, han är laddad, det kan till och med en blind se, tightsen är noga valda, matchar färg, tryck och design. Håret är uppsatt i en lång tofs. Han påkallar uppmärksamhet, engelskan är bra och låter meddela att vi ska stanna för att köpa en kaffe och få den smörgås som ingår i de 69€ som vi betalat för turen.

Restaurangen Bar La Candelilla är en typisk GC-restaurang. Hemtrevliga små vattenhål som placerats vid serpentinernas kant. Interiör som skulle få vilken retro-hipster som helst att betala bra för att få ta med sig hem.
Tar en titt i fontänen utanför, den är eftersatt och de döda guldfiskarna vittnar om att den givit upp totalt.

När alla 11 varit på toaletten packas vi på nytt, för att nå fram till målet strax nedanför Pick de las Nievas. Cyklarna lastas av, mitt tublösa däck behöver pumpas. Pumpen de erbjuder är rejäl, så rejäl att klämman klipper av ventilen?!, punktering! Guiden slänger snabbt fram en ny slang och jag löser problemet snabbt.

– Följ vägen upp till toppen, det är bra uppvärmning, uppmanas vi. Hela gruppen trampar uppför backen ett par hundra meter. Pick de las Nieves är GC högsta topp och ett populärt turistmål, utsikten är fantastisk!

En husvagn säljer dryck och frukt, trängs på samma lilla yta som en turistbuss och 80 rätt korpulenta turister, och så vi, de flesta i sportig tour de france-lycra, egentligen samtliga utom jag och de tre engelsmännen. Efter några selfies tar vi oss nedför backen som vi någon minut tidigare cyklade uppför. Det har inte hunnit blivit stekhett än, behagliga 22 grader och 1900 meter, perfekt.

Gruppen rullar snabbt nedför vägen vi 5 minuter tidigare cyklade upp för och stannar framför första utmaningen. En grusväg av röda stenar och lavaklumpar, underlaget är snustort. Mina erfarenheter säger halt! I det här fallet mycket halt. Tömmer däcken på luft, 2 bar borde fungera tänker jag. De övriga kastar misstänksamma blickar på mig.

Låter gruppen köra före mig, jag vill hålla mig en bit i bakgrunden, ingen hets. Väntar fyra minuter innan jag trampar fart, cykeldjävulen slår till. Jag börjar ofrivilligt att jaga dem, passerar tre. Över en kulle ser jag en av engelsmännen han är först, han kör bra!
Stenarna studsar emot min ram, underlaget är inte stabilt, det rör sig hela tiden, allt är löst och det finns ingen fast mark. En av tyskarna ramlar precis framför mig, jag är nära att köra över honom, kastar blick över axeln han reser sig. Fler och fler ramlar på grund av att de inte kan kontrollera cykeln eller underlaget, det finns inget fäste i kurvorna.

Nere vid mötespunkten pustar engelsmannen ut, Dave, vi står tyst och väntar på resten av gruppen. Dave kastar en blick mot mig, frågande. Startade inte du sist? Vart är de andra undrar han. – Flera ramlade, svarar jag. Någon minut senare haltar en person mot oss han släpar cykeln och har tydliga skrubbsår. Han hade inte bara ramlat utan också fått punktering av den vassa lavan.

Rätt snabbt är gruppen återigen samlad, slangen bytt och vi tar på åter upp cyklingen.
Tempot är lugnare, det går sidledes, klassisk cross country, över grusstigar, några tekniska partier och in i ett skogsparti, allt är harmoniskt enkelt. Vi når till sist en bilväg, gruppen återsamlas.

Vägen är en av de många serpentiner, vi klättrar uppför ca 20 minuter. Solen börjar värma, asfalten blir varm. Man kan höra hur gummit hyvlas bort från däcken, tillslut kommer vi till ett vägskäl där vi stannar. Vi tar skydd i skuggan under ett träd. Någon gör sina behov, vi fyller på med vätska.

Guiden förklarar kommande rutt, den här gången poängterar han ”det är halt och att man ska vara försiktig”. Vi tar oss på nytt utför en ytterligare grusväg, nästan identisk med den första, men här kommer tekniska stenpartier som stör den i övrigt raka och slipade trailen. Liksom förra gången slutar den här turen vid ytterligare en väg och vi får på nytt klättra uppför. Denna gång är det krävande. Backen är del av GC mest utmanande klättring. Det är brant och vi trampar ett par kilometer uppför. Gruppen börjar klaga över all asfaltsåkning – Was´nt this supposed to be a mtb trip, frågar Dave sin vän John som håller med ironing. Guiden tar fart och spurtar uppför i den sedvanliga guide-showoffen, dansken är tätt intill honom. Dansken, Kristian är snabb, och är tävlingscyklist vilket förklarar hans perfekta klättringsteknik och varför han cyklar om guiden i sin spurt.

På nytt når vi toppen och vi tar plats på ett nytt trail. Vi cyklar igenom bränd skog. Det brann där för 10 år sedan och träden har börjat resa sig ur askan. 30 minuter igenom det brända landskapet stannar vi framför ett stup, det är högt, folk backar från kanten. Jag kan se hur ett trail löper längs sidan av berget för att sedan svänga av med riktning mot dalen. Ser helt perfekt ut!

Några får ångest när de ska ta sig ner, någon väljer att gå. De flesta cyklar, det är en härlig tur, inte alls svår bara hisnande.
Hela turen avslutas med 10km total Cross Country över stock och sten och viss klättring. Det är inte avståndet eller banan som är påfrestande, det är värmen. Det blir mer påtagligt när mitt vatten tog slut innan det här partiet. Dansken räddade min nöd, delade vatten med mig.
Turen avslutas invid en stenfabrik, och vi samlar gruppen och cyklar ned till Playa Ingles där vi startade.

Sammanfattning
Free Motion utlovar tuff MTB och det är inte tufft om du är van cyklist, men för den vanlige kan det bitvis vara väldigt krävande. Är du ute efter mycket krävande enduro kommer du bli besviken
Gran Canaria handlar om Cross Country och variationen är underhållande! Dock hoppas jag Free Motion inser att upplägget med mer än hälften transport på asfalt borde göras om. Det är poänglöst att cykla så mycket asfalt med en MTB. Men som jag skrev inledningsvis är MTB inte lika rotat som racecykling antar att rutinerna kommer utvecklas i möjligheternas landskap. Jag tog mig friheten att köra utanför ramarna. det är vackert men du bör vara försiktig och absolut inget du ska göra utan guide.

Helhet.
Cykling på GC är bra om du gillar Cross Country. Free Motion utrustning håller hög kvalité, riktiga transporter och duktiga guider.
Du behöver bil för att ta dig till de cyklingsbara platserna därför är guidade turer det absolut bästa alternativet om du ska hitta rätt.
Du får gärna ta med egen cykel om du cyklar med Free Motion, annars ingår det i priset.

Paketresor för cykel
Cycle Gran Canaria är den enda arrangerar kompletta cykelresor till Gran Canaria både för MTB och landsvägscykling.  De ordnar  allt från boende, guider, cyklar och transporter. Priserna variera mellan säsongerna och paket. Guiderna är duktiga och alla pratar perfekt engelska. Det är bekvämt att boka igenom dem du slipper leta hotell som ligger rätt, transporter och guider. Grupperna är mindre än de andra och därför högre och mer personlig kvalité.

Vädret
Sol är självklart här, men det kan regna under kortare stunder särskilt uppe i bergen. På vintern är det kallt på topparna särskilt på morgonen. Tag med en jacka om du ska upp högt.

Boendet
Jag bodde i San Agustin på Gloria Palace, långt ifrån charterglada 20åringar men barnfamiljer fanns det gott om. Hotellet Gloria Palace är ett all inclusive hotell och har rymliga rum där cykeln får plats. Priserna är olika men startar från 70€ inklusive frukost. Middagsbuffen kostar 16€

Åka till Gran Canaria
Jag flyger alltid med min egen cykel. I mitt fall blir den oftast misshandlad om den ens kommer fram. Norweigan är det första bolaget som lyckats leverera mitt bagage helt och i tid på sett till mina senaste 11 flygningar. Norweigan är även de som har de bästa flygen från Arlanda till GC om du väljer att inte flyga charter.

Priser
Hotell från ca 70€
Guidad tur ink cykel 49-69€
Flyg inklusive cykel 2500-3500kr ToR Norweigan

Mat och Dryck.
Det varieras stort mellan priserna från berg till hav. Väljer du att köpa en smörgås vid ett snabbköp så kostar en jättemacka 3€ och på ett café en liten smörgås ca 5 €

Kaffe ca 1-3 €
Drinkar ca 7€
Öl 4€
Buffe 16-20€
Lunch 8€

Bra Länkar

Cykelresor Cycle Gran Canaria 

Cykelarrangör/butik  Free Motion

Turistinfo Gran Canaria Tourism

Hotell San Agustin Gloria Palace

Flygbolag Norweigan

Text Foto Leon Grimaldi