Är gruppen som har rötter i Nya Zeeland men som numera är stadgade i Australien.  Jon (vokal) Peter (keyboard, bas och vokal) och Dann (trummor och

vokal) är alla tre bröder och bandet har sedan start varit just dessa tre. Med hela tre platinaalbum så turnerar de just nu med Pink. I och med detta släpper de även sitt fjärde album ”Truth Of The World, Welcome To The Show”. För den oinvigde så kan deras musik beskrivas som elektronisk rock/alternative och jämföras med grupper som ex Hot Chip och Empire Of The Sun. 

Svenska tidningar har enligt källa haft svårt att föra in gruppen i sin samling intervjuer, eftersom de är för opoppiga för popmagasin och för non- rockiga för rockmagasin. Men eftersom Edge gillar bra musik så stödjer vi och skriver gärna om denna typ av kvalitativa band. Därför så gjorde vi även en liten intervju med Evermore då de var i Globen.

Korridorerna i Globens bakre miljöer ligger långa som sjukhuskorridorer, lukten av Hockeylagens linimentmissbruk ligger som en slöja likt dimman i Lûtzen. Jag tog mig igenom roddare, backline, vakter och annat löst folk som sprang som förvirrade höns av och ann i dimman av linimentdoft. Jag visas fram i mellan dessa hinder och intryck till ett omklädningsrum, Ett rum som tillsynes såg ut som en bomb hade exploderat i. Resväskor, kläder, kablar, möbler, frukt, saker, och övrigt låg som en bild tagen från Bagdad..totalt kaos..!!
Ur detta kaos kommer en kille i svart,managern, en trevlig prick..efter honom kommer en man med rosa slips och mintgrön skjorta med brett leende, det var Peter. Han pratar urskön dialekt och är allmänt glad när han babblar på. Strax efter följer hans bror trummisen Dann. Klädd i vit kofta och även han oförskämt glad.  Jon gör en telefonintervju och dyker inte fram alls utan är fixerad vid sin intervju. Under tiden vi väntar på honom diskuteras månlandningen som aldrig ägde rum, och Flight Of The Choncords inte helt otippat då även Britt och Jermaine är från Nya Zeeland, landet där alla känner varandra tydligen.
Efter en tid så är Jon klar med sin intervju och ansluter oss i soffan. Vi pratar om allt möjligt onödigt och intervjun håller på att ramla sönder. Vi har trevligt och stundtals undrar jag varför jag är där, för att jobba eller snacka skit. Sparkar mig själv i röven för att komma på banan.

Att Evermore spelar elektronisk rock går inte att undvika, frågan är – Varför?.
Jon berättar  – När jag i början skrev låtar så hade jag bara något enkelt musikprogram med enkla ljud som jag använde för att skapa melodier. Samplade trummor jag gillade och började arbeta med loopar. Detta för att de andra i bandet enkelt skulle få en bild av min idé. Tanken var inte alls att bli elektroniskt inspirerat band utan det var nog lathet och tillgänglighet som ligger till grund för soundet.

Nya plattan är egentligen en samling av tidigare låtar med reservation för 3 nya. Rätt ovanligt att en ”best of” kommer som europeisk debut.–  Samling,nja,nej…. Jon skruvar på sig, Peter fyller i..Vi har turnerat en heldel och vi märkte rätt fort vilka låtar som faktiskt fungerade bäst. Dessa låtar är detta urval plus de tre nya låtarna. Vi märkte när vi satte ihop detta att det faktiskt lät enhetligt och att det går en röd tråd igenom plattan ”so why not”..Vi är skitnöjda. Säger grabbarna i något som liknar en kör.

Ni hade ju en stor hit för något år sedan ” It´s To late (Ride On)” (klicka bilden för video) som sedan remixades den av Dirty South och fick en revival. Hur var tanken bakom den remixen– Det var ingen tanke alls, utan det bara blev. Vi var på en flygplats då en kille gick fram till oss och sa att han var deejay och gjort en dans version av vår låt . Vi var alla tveksamma. När vi lyssnade så lät det jätte bra och gav honom rätten att använda vokalen, vilket resulterade i att vi hamnade högt på flera klubblistor. Du tycker inte att ni blir för kommersiella?  – Na, vi är ju lite elektroniska och remixen är inte så långt bort från vårat sound i alla fall.  Vi fick inbjudningar till att spela på stora klubbar med Dirty South men vi har aldrig tyvärr haft tid att delta. Men en rolig öppning i vår karriär, som är lite annorlunda mot vad vi är vana vid. Svarar Jon övertygande

Att vara förband till Pink är ju en rätt grym grej. Hur kom ni i kontakt.  – Vi turnerade i Australien liksom hon och vi var precis slut med vår turné. Vi fick ett meddelande om att de var intresserade av att ha oss på scen och inom en vecka skulle inställa oss. Trots att vi var lite slitna så tvekade vi inte en sekund, det verkade kul och vi hängde på. Säger Peter somtidigt han drar handen i sitt halvslitna hår.
Dann fortsätter– Allt livespelande och möte med publik har utvecklat oss mycket. Våra tre nya låtar på plattan är från denna turné och är gjorda i turnébussen. Så vi är mycket inspirerade av allt spelande och det runt omkring. Vi såg det som en chans då live är jätte viktigt., Who woulden´t

Hur mycket kontakt har ni med Pink. – Inte så särskilt mycket, mer med hennes Crew. Men man blir lite av en familj när man åker runt så här länge ihop. Det är kul och fullfart hela tiden. Ler Peter samtidigt som han berättar om skruvade saker som har hänt..

Blir ni aldrig uttråkade av varandra. Jag de som bråkar mest är oftast bröder? – Jag tror vi har många fördelar av att just vara bröder. Dock är det också ett handikapp för det är svårt att ta in andra i bandet och får dem bli ett med oss. Vi har provat flera gånger men vi kör hellre backtrack över de sekvenserna. Säger Jon, peter och Dann nickar med
Kommer det någon ny riktig platta med bara nya låtar?  – Ja det är klart, vi skriver låtar hela tiden vi skulle kunna släppa en nu om vi vill men nu får ni nöja er med ” Truth Of The World, Welcome To The Show” så länge..Hela bandet ger mig ett brett leende.

Text/Bild Leon Grimaldi