Jag sitter i min bil på väg från jobbet. Höstregnet slår mot rutorna och gnisslet från torkarbladen som gör sitt bästa i sitt krig mot regnet ljuder olidligt igenom bilen. Slänger i en skiva i

spelaren ”Anton Björkenvall” med sin platta ”Travel”. En skiva som komponerar höstens melankoli så träffsäkert att till och med älgjaktens jägare stannar upp och känner sig underlägsna sin förmåga att lika pricksäkert träffa sitt mål. Med en bred och luftig produktion från Kirunas djupa skogar och 10 månader mörker så har Anton på något vis lyckats samla ihop alla elelementen i en form, nämligen debuten ”Travel”. Country och sing and songwriter inspirerat bjuder skivan in till en personligvärld signerad ”Anton Björkenvall”. Detta är inte hardcore, inte kaxigt, utan en känsla som är så stark att den måste skrivas om. Det lättaste sättet att göra det på är att träffa Anton, vilket jag också gjorde.

En ganska alldaglig kille knappast någon som försöker stärka sig med massa påmålad kosmetik för att framstå, han bara är. Lugn och glad på samma gång, eller norrländsk trygghet om man så vill. Grön- rutig skjorta och kaki färgade byxor vittnar lite om var han står musikalsikt. Vi börjar prata musik och jag konstaterar att han lyssnar väldigt brett och kanske är det som gjort hans skiva så bra.

Berätta lite om skivan hur kom den till…
– Jag var med på en musikproduktionskurs. Där fick alla deltagarna i uppgift att göra en låt över natten. Gick hem och skrev en med hjälp av pianot. Dagen efter spelade jag upp den och blev kontaktad senare på kvällen av Olli Johnsson som ville samarbete med mig. Vi påbörjade ett samarbete och jag skrev låtar vilka de antingen hyllade eller sågade. Det dröjde ett tag innan vi bestämde oss för att göra ett album. Travel stod egentligen klar 2007 men släpps nu.

Oj! 2007, det måste ju betyda att du finner massor med småfel som dustör dig på och vill göra om nu när du utvecklats vidare i 2 år.
– Nä jag känner inte så. Skivan representerar en period i mitt liv som var då. Det är inget jag vill ändra på.

Hur valde du ut låtarna till plattan, eller var det självklart material utan val.
– Jag hade 20 självklara låtar men trots det så skrev jag om en låt medens jag stod och pissade precis innan tagning. Det blev väldigt spontant. Tror det beror på att jag arbetar bäst under stress.

Varför är plattan så melankolisk..

– Det blir så när man bor i mörker nästan 10 månader om året. Blir naturligt..Samtidigt skriver jag bäst under den mörka perioden. Man går in i någon slags dvala då mörkret tränger på som skapar kreativitet

Vad vill du visa med dina bitvis gripande låtar, söker du sympati hos betraktaren.
– Inte riktigt, skrivandet är mer som terapi, där finner jag en sympati.

Varför heter plattan ”Travel”
– Ibland är det så att bara för att man är född i en stad att det inte alltid behöver betyda att det är ens självklara hem

Känner du så om Kiruna?
– Nej inte alls men jag gjorde det när jag skrev låten antar jag.

Hur är det att sitta i Kiruna och jobba med musik. Är det inte svårt att nå ut.
– Jo, men samtidigt är jag skonad all ballfaktor och skit. Jag kan bara koncentrera mig på att skriva musik som känns rätt för mig utan massa oskrivna krav för att passa in. Jag vill ju slå igenom för att min musik är bra inte för att den eller jag skulle vara ball.

Ska du på någon Turné?
– Vi sitter och bokar just nu faktiskt. Det skall bli spännande särskilt nu när man har släppt en platta.

terxt/foto Leon Grimaldi