Solen har precis gått ned, jag sitter och njuter av det lokala ölet Moritz i närheten av mitt hotell Grums. Jag är på tryggt avstånd från det turistiga Ramblan. Bredvid mig sitter några äldre män, två kvinnor pratar gestikulerande på Spanska och i baren står en man i skjorta och svettpärlor i pannan. Jag njuter av lugnet samtidigt som jag ser hur folk passerar på gatan framför mig. Det är en härligt lugn atmosfär trots att det är en storstad, men det är bara början.
Jag är på väg till Row 14. En klubb som inte så många turister känner till. Kanske för att den inte ligger vid just de fällor kring stranden som man lätt hamnar vid som solturist. Jag är inte en av dem, utan jag är i Barcelona för att upptäcka saltstänkt klubbmusik från källaren, d.v.s. undergroundscenen. Hur underground kan man gå i Barcelona? Förmodligen så underground att man förlorar verklighetsuppfattningen. Dock är det lite svårt att på 38h sniffa sig till de vattenhålen, så jag gick på säkra kort.
Efter att navigerat mig runt på olika barer i Barcas ”Ghôtico” så är klockan plötsligt två. Tar en taxi på gatan. – Row14 säger jag. Chauffören tittar på mig – Porque?? Jag kliver ur och tar nästa. Denna gång verkar chauffören fatta och vi tar fart mot ”Row14”. Jag ser hur vi lämnar Barcelona bakom oss, vägen framför oss ligger mörk, det är knäpptyst i bilen. Det är som sockerdricka i huvudet – Skit, jag skulle inte tagit den där sista rom och colan, jag är ju full!.
Jag blir inte nykter med tiden utan allt mer onykter. Är det värmen som gör det här? Vi passerar flygplatsen, jag ber om lite musik i bilen och chauffören sätter motsträvigt på radion samtidigt som han mumlar något. Det verkar vara spansk radioteater, jag vågar inte fråga om han kan byta kanal så får snällt lyssna på spansk dialog. Jag ler medens vi rullar in på parkeringen, sträcker chauffören 20eur och kliver ut på parkeringen.
Vad lugnt det är? Tänker jag, samtidigt som jag ser taxin stressa därifrån och det blir kusligt tyst. Men vänta, är det musik jag hör, långt borta. Jag går mot musiken ser skyltar och jag ser till sist klubben. Chauffören hade ju släppt av mig för långt bort. Men det var på sätt och vis bra för jag började känna mig lite fräschare och bättre till mods.
Det är ingen kö, men det beror på att jag är på plats för tidigt. ”Row 14” är känt för sina sena after hour partyn. Det är hit man går när man vill ha det lilla extra. Eftersom jag amatör och på plats ca två timmar innan de andra så är det bara att kliva in.
Jag hamnar i en bar som jag passerar och ut på dansgolvet. Ser nästan ut som en hangar, med nivåskillnader mellan bar och golv. Det är gjort för folk som vill dansa, och mycket folk, Golvet rymmer säkert tusen personer utan problem. Det står några tjejer i baren, jag går dit.
De är upptagna, men vänta, pratar de värmländska? lite svårt att höra igenom bakgrundsmusikens dunk. Jag flyttar närmare, hmmm ne, det är norska de pratar. Turister, dessutom norrmän!?, Jag får det inte att gå i hop? – Hur har Ni hittat hit, frågar jag. – Jag bor här och min kompis arbetar här på klubben. De vänder ryggen mot mig och fortsätter deras samtal. Lite störda över att jag avbröt dem.
Jag går runt och kikar lite, hamnar på en jättelik terrass, här är det faktiskt en del folk som stuffar lite till soulfull house som spelas lite försiktigt i bakgrunden.
musiken hårdnar till, volymen stiger i takt med att folk anländer. Efter någon timma är jag inte ensam längre utan det är direkt svårt att kunna hitta någonstans att stå, men framför allt att stå still. Oscar Aguilera tar över efter De la Swing och fullkomligt manglar över den skrikande publiken med sin Hardhouse och Techno. Stämningen på ”Row 14” är ett faktum och kan inte mätas med något annat i Barcelona.
Vägen hem är alltid lång i synnerhet klockan nio på morgonen, men det gör inget, för klubbupplevelsen var total! Dagen så upptäcker jag att det faktiskt går chatrade bussar och special taxi till klubben. Vilket är billigare än vad jag betalade. Deras öppettider är inte självklara utan kolla deras hemsida för uppdaterad info innan du åker dit.
Elrow Sunday Afterparties är spektakulärt och populärt koncept som hålls söndagar på “Row 14” ute på terrassen. Man kan inte beskriva det i ord hur galet det är, men det bokstavligen flyger uppblåsbara vattenleksaker i genom luften, det är förjävla drag helt enkelt!
Monegros Festival hålls varje år även den på “Row14” som är något i hästväg för den danssugna. Kolla filmen.
Andra klubbar värda att nämna är Florida 135 med sin fantastiska inredning och internationella deejays som ex Ben Sims, Steve Lawler, Dave Clarke och Carl Cox. Ligger dock inte Barca utan i Fraga ca 15 mil därifrån, absolut ett av de häftigaste ställen jag har varit på musik och inredning är magisk.
La Terrazza som ligger centralt i Barcelona vilka kör nästan genomgående Deep House. Namn som Danny Tenaglia är en ständig gäst där. De har bara öppet på sommaren eftersom det är utomhus.
När du är i Barcelona våga gå ”undergrund” och strunta i allt vad Soko, Opium och Catwalk heter! Du hittar bara raggkåta turister där, på ovan ställen hittar du kvalitet och en stämning som är svårfångad någon annanstans. Vill du veta mera tveka inte att maila oss.
Vill du veta mera om deejays i BArcelona läs då denna artikel : http://13.49.92.179music/85-deejays/491-daisychain.html
Besök
Florida 135 http://www.f135.com/webapp/
Row 14 http://www.row14.es/webapp/
La Terraza http://www.laterrrazza.com/
Monegros Festival www.monegrosfestival.com
Text: Leon Grimaldi
No comments