Hate Gallery plattan låg i veckor på mitt skrivbord. Jag vet det är slarvigt och ursäktslöst. Men skulle du se det berg av stuff som ligger på mitt bord så skulle du kanske förstå vad jag menar.

Hate Gallery var inte alls vad jag trodde det skulle vara, omslaget är lattefärgat med en fotolins i förgrunden och bakgrunden är det skog. ”Viva La Resistance” är plattan signerad. Nu efteråt borde jag fattat vad skivan handlade om men innan trodde jag att det var typ folk-indie.

Det var Post Rock och väldigt samhällsåterspeglade och mer eller mindre hat mot utvecklingen som sker i vårt samhälle. Jag inser rätt fort att de som ligger bakom skivan har tänkt till. Det är inte bara pubertalt hat utan ranson, det finns en tanke bakom mer än att skrika hata och allt är bara skit.

I samma stund som jag lyssnat på plattan fick jag en intervjuförfrågan. Janne Jarvis bandets frontfigur eller det är egentligen han som är hela bandet i vart fall om man kollar medverkande. Det var två saker i den här storyn som gjorde mig fundersam, dels att han heter Janne vilket var förvirrande då jag trodde han var svensk och jag inledningsvis pratade svenska med honom, och han fattade naturligtvis inte ett skit, för han är inte svensk.. Dels för att bandet bara är en person. Jag lät Janne förklara.
-Först var vi ett helt band, med tiden blev det bara jag kvar, så jag är bandet.
Så bandet är ett soloprojekt?
– Nej jag vill inte se det så, utan vi var ett band men folk pallade inte att lägga ned hela sin tid på musiken och struntade i det. Jag valde att dra Hate Gallery vidare.
Och ditt namn?
– Ett helt vanligt brittiskt namn skrattar han. Min mamma är från Finland och därför heter jag Janne. Jag har växt upp i och kring London men numera bor jag i Sverige. Jag valde att stanna kvar efter jag spelat på De Baser för två år sedan. Jag älskade Stockholm så mycket. Säger han och skrattar.

Vad handlar Hate Gallery om?
– Hate Gallery är inte något konceptband som ex Yes, utan varje låt har sin egen story.
Okey förlåt om jag var otydlig, det känns som det är rätt mycket samhällskritik på plattan vad handlar det om?
– Ah, du menar så. Jo jag tycker det är viktigt att ge en heads up om utvecklingen i samhället. Där den lilla människan inte är värd något alls. Vi omges av kameror, alla ska vara med i Facebook och folk verkar tappa kontrollen över verkligheten och hur saker ser ut och framför allt tappar sig själva i all smet. Men man kan kallt säga att plattan handlar om liv och död och allt där i mellan.

Propagerar Hate Gallery för vänster eller anarkistiska åsikter?
– Inget av det. Alltså politik i dag är bara ett ord för att kalla något demokrati. Jag tror inte mycket på de politiska partierna över huvud taget. Men Hate Gallery är nog mer vänster än höger men jag vill inte kategorisera oss i några politiska fack.

Plattan beskriv som experimentell av skivbolaget, vad är det ni syftar på då?
– Äh, det där är bara en tolkning, men det är ju en twist i soundet om du lyssnar. Lite 80-tals syntar och ljud som bubblar i bakgrunden. Det låter inte som en vanlig rockplatta om du förstår hur jag menar.

Nu frågar han mig vad jag lyssnar på för musik..? Innan han hade hört mitt svar säger han – har du hört Solitude sjukt bra, Killing Joke (gammalt post punkband startade redan 1979) är fantastiska! och börjar räkna upp en rad plattor som han gillar. Vad gillar du Finsk rock?, avbryter jag honom? Jag vet inte, Finland är så konstigt och motsägelsefullt när det kommer till rock. De har ju inget sound liksom, svårt att ta på i vart fall.
– Vet du vad!?, säger han mitt i sin egen mening? Eh nej? Väldens bästa band är Black Sabbath! Jag älskar det bandet men tycker nog att de ska sluta turnera..Ozzy är slut.
– Jag gjorde en intervju med Dio två månader innan han dog, flikar jag in
– Wow I loved that guy..I mean his voice was fantastic…det var han och Freddy Mercury som var rocken bästa röster. Dio var alltid så ödmjuk, jag träffade honom flera gånger igenom hans gitarrist som jag känner, och han kom alltid ihåg mig. Jag saknar verkligen James Dio.

Sedan snackar vi politik jag ger några tips om Project Camelot (kolla youtube) där man ifråga sätter världens ledare och vilka som bestämmer över dem, och vilken roll de i så fall har, modersfigur eller bara en väldoftande representant för något större som vi inte kan ta på. Han gillar hela diskussionen men vi tvingas sluta efter 54 minuter då en annan journalist försöker ringa honom.

Text Leon Grimaldi