Så kallar han sig den gamla Simple Minds sångare Jim Kerr. Simple Minds känns alltid aktuella, då de har hängt kvar längre än vad många andra i samma genre.  Att Jim skulle göra en solo har det pratats om länge, man har spekulerat högt och lågt kring det. Nu är den här ”Lostboy! Aka Jim Kerr” med sina elva snyggt inbundna låtar.

Låtmaterialet känns genomtänkt och lite som en tillbaka blickade Jim som uttrycker sig med låtar som ibland har en genommörk ton.
–    Att bli äldre föder nog nostalgi och tillbaka blickar i sitt förflutna för många. Musiken för mig är mitt sätt bearbeta alla erfarenheter och minnen. Jag saknar nog den tiden lika mycket som jag vill slippa den.
Åren har gått, som Jim själv säger. Om jag ser det ur ett betraktande perspektiv så har det dröjt väldigt länge innan debuten?
–    Jag har inte varit mogen tidigare. Simple Minds har tagit massor med tid och gör det fortfarande. Men på senare år har jag hittat arbetsron och harmonin i att kunna arbeta på mitt soloprojekt samtidigt som jag turnerat med Simple Minds.
Jim Kerr har även ett förflutet från tidiga punkrock scenen. Min lilla förhoppning var att mer av den genen skulle träda fram på soloplattan?
–    Punkrock behöver inte alltid per definition nödvändigtvis vara en musikstil. Det kan vara attityden till livet, etablissemanget, frigjordheten i uttrycksformen. Det tycker jag att jag fortfarande har. Jag är väll ingen gapande tjugoåring som vill bli hörd längre. Men där i mot har jag mina åsikter och skiter i stort vad andra tycker om dem, jag är vad jag är. Gilla det eller inte. Förklarar Jim på mycket bred Glasgowdialekt .

Vet inte varför men när jag lyssnar på plattan känns den bombastisk, snudd på tidigt U2 bombastiskt. Snygga gitarrmelodier 80-tals aktiga synthstick.  En tidlöshet som ligger i tiden med snudd på lite för pretentiöst.
–    Produktionen var mycket viktig. Skivan ska ju reflektera mig och mina uttryck och jag måste vara noggrann så det inte blir fel. Det du kallar bombastiskt är nog den bredd vi arbetat med, körer, stråkar och framför allt melodier. Jag har varit med i gemet ett tag så vill inte släppa saker i sin enkelhet för vinden. Utan allt måste vara rätt, från virvelljud till gitarrlick.
Nu när du börjat din turné känns det svårt att hålla isär Simpel Minds och Jim Kerr?
–    Jag är alltid en del av Simple Minds, har i stort sett tillbringat mer än halva mitt liv i bandet. Det kan jag aldrig dölja och inget jag vill heller. Men faktiskt så har man inte tjatat ihjäl sig om simple låtar när jag spelat solo. Utan publiken är där för att höra mig. En och annan Simple Minds låt har man bjudit på men oftast någon mer okänd. Det är viktigt att hålla gränsen tydlig mellan oss. Vill man höra Simple Minds ska man gå på en Simple Minds konsert, helt enkelt!.
Att gå solo kan för många vara ett statement på att man är trött på sitt ursprungsband och vill ta steget vidare. Men Simple Minds kom med en platta så sent som förra året och gnistan i bandet är fortfarande där. Därför kan man undra hur viktig denna solodebut är?

–    Hur viktigt är det att få uttrycka sig? (tyst ett tag) För mig är det jätte viktigt och tror att det är viktigt för många andra. När man ingår i en grupp blir det gruppen som står för allt som sjungs och spelas. Som soloartist så kan man inte gömma sig utan man får stå där med sina låtar och möta kritiken.
Känns det ensamt?
–    Mer utmanande och roligt vill jag säga. Gillar när saker blir direkta mycket enklare att få kontroll då!
Vem är Lostboy?
–    Det är jag när jag var ung vilket för tillbaka till det vi pratade om tidigare. Att man blickar tillbaka på sitt tidigare jag. Inte för att jag helt lost utan att jag utvecklades till det jag är i dag.  Därför använder jag det namnet.

Text Leon Grimaldi

Foto: David Ellis