Bullet var i ropet med 2008 med plattan ”Bite The Bullet” som spelades flitigt på radio och var förband till AC/DC och sågs nästan på alla festivaler följande sommar. Efterföljaren ” Highway Pirates” uppmärksammades knappt av media trotts att fansen uppskattade den stort. Bandet har sedan den releasen smitt låtar i skogarna utanför Växjö. Bullet har även har bytt skivbolag till ”Nuclear Blast” från tidigare ”Soundpollution”. Men den stora förändringen är att nya plattan ”Full Pull” är  att den inte är proddad av bandet själva utan av  ”Nicke Andersson” och ”Fred Estby” vilka har givit bandet en ny injektion av energi och soundet har briljerat totalt mot tidigare plattor, som bleknar när man lyssnar på ”Full Pull”. Titelspåret ”Full Pull” är också första singeln från albumet.

”Stressa inte hit läget är lugnt” stod det på sms från skivbolaget. Tack, precis vad jag behövde, lite tidsdispens tänker jag efter mitt tredje varv runt Odenplan i jakt på parkering.

Hittar en parkering, tränger mig in mellan en suv och papperskorg, parkar och rusar upp till Warner Music där de väntar. Visas in i kontorslandskapet. Vad har hänt med skivbolagens kontor. Jag minns förr, då man fick zick zacka sig fram mellan vinylhögarna. Nu är det mer som vilket trist kontor som helst med undantag av någon signerad gitarr som pryder enstaka vägg. I övrigt helt tyst, ingen bubblande musik inte ens småprat mellan kollegor. Skit samma, jag ska inte göra en kontorsanalys utan en intervju med Bullet!

Grabbarna ”Hell Hofer” (sång) och ”Hampus Klang” (gura) har varsin cola i handen, ett full godisskål står framför dem och några frukter ligger utslängda på bordet, Hofer äter en banan. Jag får en cola. De ser aningen solkiga ut. Trötta, tysta och nedlåtande..de är ganska långt ifrån ett leende de sitter tysta på sina stolar likt Hemuler.

Vi har festat ihop säger jag till Hampus. – Eh, Ja… – Peace and Love med Mustasch då du var strandsatt minns du?, försöker jag hjälpa honom.
– Men Ja!! Det var ju helt sick fest. Han skiner upp från sin dvala för att ganska snabbt slokna igen..
– Fan vi är så jävla trötta, gäspar Hofer
– Kom precis från Tyskland och suttit i en bil hela natten, förklarar Hampus.
– Alltså vi brukar inte vara så här slöa, försäkrar Hofer.
Jag sitter tyst och tittar på dem madens de sakta flackar med blicken över godisskålen och klunkar ur colan.
– Nej fan det här går inte, vi måste vakna fan, utbrister Hampus.

Jag hjälper dem på traven med en fråga.
Nya plattan är ju helt grymt bra, ni måste vara nöjda?
– Ja, klart vi är det. Vi gillar den också, skrattar Hampus
– Vi spelade in den på ett ganska annorlunda vis mot tidigare. Vi skickade filer till Stockholm där Nicke lyssnade och gav feedback. Tidigare har vi snickrat ihop allt hemma men inte nu. Klämmer Hofer ur sig mellan banantuggorna

Varför valde ni Nicke och Fred som producenter
– De var förutsättningarna för att ta in en extern producent, annars hade vi gjort den själva. Berättar Hampus
Varför då undrar jag
– De kan få till det där varma men samtidigt skitiga soundet som vi gillar så mycket. Nicke förklarade för oss att i hans studio är det omöjligt att få det torrt och “modernt”  när han sa det föll vi direkt. Berättar Hampus medens Hoffer nickar med.

Känns det som media har vänt er ryggen då man knappt har hört något om er sedan ”Bite The Bullet”
– Nä, men det var väldigt mycket om oss då. Vi var förband till AC/DC och det drog i gång den kommersiella radion, sedan dog det ut. Vet faktiskt inte varför, vi har ju knappast blivit sämre.

Kanske för att lämna plats åt Veronica Maggio, fyller jag i.
– Vem är det?, de tittar båda frågande på mig.
– Typ P3´s mest spelade kvinnliga artist som är helt kass. Medelålderskärring som skriver texter till barntrall som riktar sig till fjortonåringar, har ni verkligen inte hört henne ?
– Nä?? De ser ut som frågetecken..
– Well, anyhow vi går vidare, säger jag lika förvånad.

Vad har ni lagt mest krut på i produktionen
– Vi ville ha full fart fart rakt igenom, Svarar Hampus

Sången låter fetare nu än tidigare, något ni arbetat på.
– Ja, vi har jobbat med sången men faktiskt använd färre dubbar. Men lyft den mer. Där har producenterna verkligen fått till det tycker jag, övertygar Hofer.

Hur lång tid tog det att svarva till albumet.
– Sex månader, svarar Hampus
– Du skämtar, utbrister jag förvånat!!
– Nej det är sant det tog bara sex månader. Låtarna sprutade ut och vi arbetade fort med Nicke. Allt bara flöt försäkrar Hampus.

Måste ni betala royalty till AC/DC för att ni låter lika…
– Haha..!!
Är ni trötta på att höra att ni låter som dem?
– Fast det gör vi ju, det kan vi inte förneka. Men vi tar det som en komplimang, att låta som världens bästa rockband är ju en fantastisk komplimang. De båda nickar med samtidigt som de pillar runt i godiskålen med sina fingrar.
Intervjun är i sin helhet ganska trött..och slutar faktiskt här. Det var tydligen dags för mat och sedan bingen för de båda herrarna.

Text/foto leon grimaldi